Tornseglaren blogg

Kom och lägg dig här i vaggan så vaggar jag dig med ena foten och sköter spinnrocken med andra Känn din hud bli skör och blottad Känn efter vad du har behov av så ska jag spinna livets tråd till dig i skimrande färger med lyster och struktur © Marit Olanders

Men tack så mycket, präst för att du under julens sköra tid ritar skammen i min panna när du enögt leder bön för de stackars föräldrar vars vuxna barn inte firar jul med dem Och tack så mycket, doktorn för att du berättar att du visste hur dålig vår relation var att det stod inskrivet i journalen Tack doktorn för att du anförtror mig att du saknar min förälder Vad ska jag med den informationen till? Och tack du, förälderns goda vän som ringer mig om kvällen och dumpar din skuld i mitt knä med ditt mjäkande om äldsta dotterns plikter Tack för att ni påminner mig om att föräldramakt fortfarande härskar när barnen har nått medelåldern Att föräldrar alltid har rätt gör rätt och att alla konflikter alltid är barnets fel Tack som fan Ni tror ni vet allt om de försmådda övergivna missförstådda föräldrarna och den egoistiska dottern Men vad vet ni om elakhet likgiltighet och projekt

Den senaste veckan har jag rest mycket och långt. Jag har stått på de högsta bergstopparna, där solen och vindarna möter dig. Jag har dykt djupt ner i de djupaste haven, där allt är svart och trycket hotar att krossa dig.   Jag har slagits mot demoner och smekts av änglar.   Jag har kippat efter syre med järnband som dras åt kring strupen och stänger av all lufttillförsel. Jag har andats djupt och stilla och känt syret sprida sig som varmt ljus i kroppen och fått den till ro.   Jag har varit i den verkligaste verkligheten oförmögen att greppa den och jag har vandrat i ett drömland av smultron och daggvått gräs oförmögen att våga släppa taget.   Och någonstans där, mellan medvetande och knappt medvetande, mellan outhärdlig smärta och ömsinthet, någonstans precis intill uppgivenheten och evigt mörker så flammade kärleken upp så oerhört starkt. Och det viskades svar på min bön "äntligen har du känt smaken av ditt värde." Jag fångade den i mina händer, så rädd att skada den

Ta mig som jag är Jag kan inte ägas, inte tämjas Förfula inte min svarta kappa Försök inte göra om mig till ljusan dag Var inte rädd Ha inga baktankar Jag är varken ond eller god i mig själv Jag blir det du gör mig till Ta mig som jag är Så ska jag visa dig universum © Marit Olanders

Ingen riktig flicka Ingen riktig tonårstjej Ingen riktig student Ingen riktig professionell Ingen riktig mamma särskilt det, ingen riktig mamma Ingen riktig författare Inte riktigt arbetarklass Inte riktigt lantbrukare Inte riktigt medelklass Ingen riktig klassresenär Inte riktigt fattig Ingen riktigt svår barndom Inget riktigt mobbingbarn Inte riktigt maskrosbarn Ingen riktig idrottstjej Ingen riktig kulturtant Ingen riktig punkare Ingen riktig hårdrockare Ingen riktig synthare Ingen riktig bråkstake Ingen riktig retsticka Ingen riktig madrass Inget riktigt kylskåp Inte riktigt skötsam men tillräckligt för att ingen skulle bry sig © Marit Olanders

Blott de tama fåglarna har en längtan, säger man De vilda flyger som om det enda vi kunde längta efter var frihet och som om allt vi kunde längta efter kunde vi nå den dag burens dörr blev glömd på glänt? Som om allt vi längtar efter bara fanns därute färdigt att hämta om vi bara ansträngde oss tillräckligt och tänkte utanför boxen? Vad vet vi tama om de vildas längtan? © Marit Olanders