Tornseglaren blogg

Text: Marit Olanders Illustration: Patrik Johansson  Det regnade på vägen dit så som det kan göra i augusti, ett tätt, mjukt regn som suddade ut konturerna och gjorde luften alldeles blöt men knappt vätte marken. Lite som tårar. Skogen var så närvarande.  Skogen, som jag inte är van vid; granskogen som kännetecknar det riktiga Sverige, med sin plats i taigabältet, brännvinsbältet, så som Sverige ser ut på skolplanscherna. Skogen, som ska vara så stimulerande för barn att leka i, och utveckla deras motorik och fantasi. Och säkert är det också, för de två tredjedelar som har turen att växa upp med stabil ekonomi, ordnade förhållanden och trygga anknytningar. För dem är säkert skogen en härlig lekplats, väldoftande och fågelsångsbemängd. Visst kan barndomen ändå ha hemska inslag, men för två tredjedelar finns alltid en säkerhetssele, en cykelhjälm, ett plåster, en famn som tar emot, ett bankkonto att betala böterna från och kontakter som välvilligt stryker ett tjockt st

Mina hatare har bildat klubb Det är skoltidningsredaktionen och teatergruppen och deras hangarounds punkare och alternativvänster Fina människor med fina ideal om allas lika värde Så jag antar att jag borde vara stolt över att jag berör och bjuda in mig själv till deras möten Jag kunde berätta om vad jag tänkt och gjort sen sist så de fick nytt bränsle till sin brasa Kaxiga killgissningar som går hem i klassrummen Försiktiga rop om att våga visa sin sårbarhet Jag kunde läsa Karin Boye för dem om att möta livet vapenlös Jag kan berätta för dem om hur obesvarad längtan efter gemenskap har en motpol i misantropin som när som helst kan slå över i förakt och,  ja, hat Om hur lätt det är att gå vilse i mobbingsamhället och om hur vinden sveper kylig för skadade och rädda människor  med stora ideal © text: Marit Olanders, illustration: Patrik Johansson och Marit Olanders

Hejsan hoppsan fallerallera När julen kommer ska varenda unge vara glad Grupper av tomtar marscherar taktfast längs stadens gator Varje sur min ska suddas bort med kolven på ett gevär Så att du kan få ordning på dina känslor Med ett påklistrat leende och utan framtänder Sprida julens glada bud Och dess fascistiska kultur Som tätkarlar går de vuxna barnen Varje steg Ett steg emot dopparedagen Deras intensiva blickar förmedlar det alla vet Ingen kommer tillåtas att gå mot strömmen Ingen kommer tillåtas att skrapa på drömmen Allt för att bevara decembers stiltje Allt för att upprätthålla bilden av den i juletid lyckliga familjen Men jag har ingen Bullerbykänsla Mitt svarta december 31 minnesdagar Av förtryckta känslor Jag tänker tillbaka på mig som barn Hur jag dukade under för pressen Kände mig otillräcklig och konstig När jag inte kunde möta julsångernas förväntningar och samhällsmaskinens tvång Stryka ett streck över året som

7 på morgonen Aldrig ligger himlen över Högalid så oförstörd som då Innan dagen har smutsat ner den med sin trycksvärta Gjort stora revor med sina klor Och lämnat den för att dö Då ligger himlen klar och sval Som att den försöker hämta kraft innan allt tar fart En fusion av färger Ultramarin i mängder längst upp Som övergår i suddiga fält av vitt och orange för att landa mjukt i ljus cerise Den kolsvarta silhuetten av byggnadsställningar runt grannhusens tak bryter av På en av stolparna sitter en fågel Tror det är en skata Det brukar det vara Förstår den vilken bakgrund den utgör en så tydlig del av? Vad den kommer ifrån? Jag tror inte det Det är väl det som är problemet Att ingen av oss Eller väldigt få Har en nyanserad bild av just det Vi föds med ryggen mot vår bakgrund Växer upp och lutar blöjgumpar och vilsna hängande tonårsjeans mot den Oavsett hur lite eller mycket stöd den erbjuder Som vuxna står vi lydigt kvar Kanske

Det är tomt i bassängen nu sånär som på en pappa hans son Jag tar min simväska och går därifrån med ryggen rak och långa steg Jag känner hur jag ler Jag kan inte stå emot, jag ler och låter leendet bre ut sig i hela kroppen för jag har simmat, simmat tills svarta fläckar gled framför mig i simglasögonen tills jag trodde jag skulle spy eller kanske drunkna Jag har simmat hela min styrka och min nyfunna värdighet Min ungdom fick aldrig blomma ut Den snördes åt och ströps av patriarkatets stenhårda sociala kontroll Det är en annan tid nu för mig och för världen Patriarkatet finns kvar, Nu är man en fuckgirl och hora i stället för skubb och slyna Skillnaden är att nu kan man polisanmäla och kanske bli tagen på allvar Jag lever hellre nu än i någon annan historisk tid Jag simmar nu Längd efter längd 3000 meter idag igen och gör det i en frihet som jag inte kunde föreställa mig då, på 80-talet när jag fåfängt hoppades att

Utforska din inre ängslighet  Undersök ditt fåfänga hopp att du ska känna dig älskad som du är av dem som är de allra viktigaste dina resonanskärl och ditt ursprung Räkna guldstjärnorna du fick för ditt goda uppförande räkna hoten om indragna privilegier när du inte kunde leva upp till kraven räkna straffen och betänk alla gånger dina ansträngningar svävade osynliga förbi Upptäck din inre ängslighet skräcken att inte synas, inte duga Syna den i dess slitna sömmar knyckla ihop den och VRÄK den ©Marit Olanders Tidigare  publicerad i Olanders, Marit: GROGRUND - powerpowesi. Apus förlag 2018.

Jag städar ut en duktiga flickan Hon som inte var en sån Jag trodde hon hade gått självmant för länge sen Ändå var lager på lager kvar av flickan som inte var en sån. Hon som inte var en sån som klädde sig utmanande käftade emot och gjorde revolt i det öppna utan i skymundan Som hade ett genomfalskt lager av kortklippt naturlig ärlighet och folk gick på det gång på gång när hon log rart och sa Tack Hennes frånvaro av smink en mask av att vara till lags för att inte vara en sån Hon som i decennier inte förstod att det bara var priset för att komma ut som en sån som var för högt att det var en ren affärsuppgörelse, träffad innan hon visste vad hon skrev under En kompromiss mellan högt pris  och utbyte Jag var en sån som var rädd för att bli påkommen som insåg följderna och inte vill ta dem Jag visste att konsekvenserna skulle bli katastrofala © Marit Olanders Illustration: © Patrik Johansson och Marit Olanders Ins

I sagan om mig själv Så abdikerade mina föräldrar från tronen för länge sen Man kunde visst det Varsågod sa dom Den är din nu Men det var inte med glädje jag betraktade den tomma platsen Det var med skräck  som jag vände bort blicken  Och tänkte, att om jag blundar hårt  Och tittar dit igen Så kanske kungaparet är där Och dom skrattar till För att allt blev lite tokigt Men dom har  ångrat sig och kommit tillbaks Bestämt sig för att sitta kvar Istället för att lämna allt ansvar Över nutid och framtid I knät på ett litet barn Att falla fritt må vara den yttersta formen av frihet Såvida någon står redo att ta emot  Men det fanns ingen där Bara deras tomma tron Jag föll handlöst ner Och landade hårt På dess vassa kanter Slog jag mig gul och blå Inga famnar var öppna Inga vänliga ord fanns där för att trösta  Inga tårar skulle torkas Inga sår plåstras om Och inga bulor skulle blåsas på Inga skrikande röster fanns kva

Pärlor på tråd i mitt djupaste inre Jag lämnar dem ifrån mig, en och en Ibland i fas med månen, ibland inte och varje gång blir jag mitt mest attraktiva själv med klarare hy, rakare hållning och mer blodfyllda slemhinnor  Hela kroppen förberedd så att livet kan börja om därinne Pärlor på tråd tre stannade kvar, gick ett annat öde till mötes än de hundrade övriga som löstes upp och sköljdes ut Pärlorna på tråd blir allt färre Jag fortsätter att lämna dem ifrån mig utan medveten kontroll Får känna mig fantastisk några dagar då och då redo att göra barn Pärlorna på tråd osynliga i mitt inre En efter en vandrar de iväg längs sin mörka varma gång Kanske är nu bara tråden kvar Vad livet ska bli grått och trist när jag inga pärlor längre har © Marit Olanders Tidigare publicerad i GROGRUND Apus förlag 2018

Sagt om Grogrund av läsare:  "Man förstår, blir förbannad, gläds och får ny energi." "Även jag som ovan poesiläsare kan ta till mig dikterna." "Jag beundrar dig för dina kloka ord, självinsikt och samhällskritik." "Det här är poesi för alla." "Poesi som vill något och står upp." "Marit Olanders skriver tillgängliga texter. Hon förmedlar både kraft, ödmjukhet, sårbarhet och klokskap. Det är sympatiskt." "Marit Olanders har förmågan att lyfta det personliga till en politisk nivå, som jag verkligen uppskattar." "Läs Grogrund. Jag älskar den men jag kan bara läsa några dikter i taget. De berör så mycket. "Ett litet mästerverk." Finns på Bokus och Adlibris , Söderslätts bok & papper i Trelleborg och Rundgång i Malmö. Samt Lycksele bibliotek.

Jag var på besök i Törnrosdalen, den ena av Nangijalas två dalar, den som Tengil ockuperade en gång. Den där folket till slut gjorde uppror mot sin förtryckare, slog tillbaka och vann. Tengil, han blev offer för sin egen ondska, han förlorade kontroll över den och blev dess omedelbara offer. Det var en lång och blodig historia men den slutade med att Törnrosdalen befriades och det blev fred i Nangijala. Muren som Tengils slavar hade byggt åt honom så han kunde ha kontroll över dalen och dess invånare, förföll. Den vittrade omärkligt men ostoppbart, i vårdropp och nattfrost, i storm och hagel, den blev grogrund för murgröna och nunneört och runt deras rötter fortsatte omvandlingen av sten till bördig jord. Inga soldater patrullerade längre murens krön, inga skyttar hukade i vakttornens gluggar och kreneleringar. Muren, som en gång varit skräckinjagande, ett monument över diktaturens rädsla för tillit och kärlek, spred mjuka skuggor i skymningen. Vakttornen blev romantiskt förfallna

Välkommen på bokrelease i Trelleborg. Grogrund presenteras. Poesiuppläsning av Marit Olanders och sång av Liv Olanders, Trelleborgs kommuns kulturstipendiat 2017. Signering och försäljning av Marit Olanders böcker. Plats:  Trelleborgs bibliotek, Astrid Lindgrens allé 1. Tid : kl 11.00. Vi ses där!

Omstart Ett bärande tema i Grogrund är att det går att göra en omstart i livet. Det går att hitta sin power, att vända negativt till positivt och förena trasigt med helt. Det går att arbeta och älska, att vara tillfreds och vara delaktig. Det går att vara älskad och älska. 19. I will survive - Gloria Gaynor First I was afraid, I was petrified, kept thinking I could never live without you by my side. But then I spent so many nights thinking how you did me wrong and I grew strong I learned how to get along. Var det någon som trodde att 70-talsdisco bara var glitter, yta och flärd? Det här är feminism, det är mänsklig växt och utveckling,  det är förvåningen som kommer när man förstår att den man var beroende av var den som förtryckte en – som  gjorde  en beroende genom sin till omsorg förklädd kontroll. Det är att hitta friheten på andra sidan och säga ett sanningens ord när förtryckaren saknar sin tjänare och kommer tillbaka – och hittar en fri människa. Det är att f