Tornseglaren blogg

Det gör inget att du ljuger när du säger att du älskar mig När hela tillvaron suger går min räddning genom dig Jag har inte råd att bli pedant hud som hungrar efter annan hud bryr sig inte om vad som är sant och inte om moralens bud Så kom en stund och ljug En kort stunds lånad tvåsamhet kyss bort min längtan från min hud och jag härdar ut en månads ensamhet Värdigheten sedan länge kastad över bord till självkänsla finns ingen råd allt jag vill höra: Några ljugna ord i lånad gemenskap, låtsad nåd © Marit Olanders Ur diktsamlingen Modernismens spädbarn utgiven på Nära förlag

Mot söder, mot söder hemåt igen från skogarnas mörker och städernas brus hem till mitt eget vitkalkade Skånehus! Mot söder, mot söder, mot luftig sky och cykelavstånd till nästa by Mot söder, mot söder jag ger mig av mot jorden och solen till sandiga stränder och glitterhav mot blåsten och lä hus i kvadrat med halm på tak mot hemvan ton i lövskogszon, Mot söder, mot söder, för när kvällssolen glöder i klockornas sång ska jag räta på ryggen ännu en gång borsta jorden av händerna och gå in Då är jag i den bygd som är min. © Marit Olanders

Vi skulle lära oss att återvinna Vi fick en stor låda full med tygbitar Tillsammans skulle vi göra ett lapptäcke Vi skulle se det sköna i det andra hade kastat bort att det som verkade värdelöst kunde få en ny mening Fast det var olika färg mönster och material på tyget skulle det bli något nytt där helheten var större än delarna Tygbitarna hälldes ut på ett stort bord Vi stod runt och valde De fina tygbitarna blev såklart valda först Sidentygerna och Marimekko Sen försvann de fin-fula Retrotygerna i starka färger och distinkta mönster Kvar till sist blev, förstås, de fula tygerna med konstiga färger och ovana mönster Jag kände igen mig i tygbitarna Den välbekanta bli-över-känslan Jag tyckte synd om tygbitarna Jag vet inte om vi lärde oss något särskilt. © Marit Olanders

Somliga ser i amningen en uråldrig exklusiv kvinnomystik Ett djuprotat träd att krama i storstadsdjungeln Där för en enda gångs skull kvinnor kan briljera och männen lämnas utanför Andra ser i amningen en klinisk medicin från perfekta bröst på superkvinnor som gör allting rätt äter hälsosamt motionerar och inreder aldrig färgar håret och absolut inte röker Gyllene droppar som stoppar all sjukdom och allt ont Åter andra ser i amningen smärta, underkastelse och tvång att överheten vill glänsa med sin statistik även till priset av mjölkkomödrars psykiska hälsa som vore amningen ett destillat av årtusendens patriarkat en slutpunkt där lydnad äntligt byts i frigörande trots Media hetsar på om krig Vi sätter oss i soffan, bussen, stan Avkoppling för mig och mellanmål för dig Du vill ha ro och somna om Jag ler och säger ”Kom!” De får säga vad de vill jag bryr mig inte nu Jag är glad att finnas t...

När vi möttes som vuxna kom du inget ihåg minnet hade kanske dukat under i konkurrens Då, i skolan, var du min idol Ingen skrev sitt namn så vackert ingen hade så roliga idéer och lekte så bra Men bakom genomskinlig hy och bekymrade bryn en sanning som en rytande storm över ett ensamt grässtrå och vi visste ingenting Missunnsamma vuxna muttrade om knark och bohemeri högfärd och sängväg För märkas får den göra som utåt lyser Inte den som i sitt hjärta fryser ©  Marit Olanders

Allt är bättre än en mamma Hon hyllas inom glas och ram Någon får offra sina chanser men den ska inte vara jag Allt är bättre än en mamma Hennes omsorg möts av samhällets förakt jag ska inte huka vid spis och vask Av martyrskap perverterad makt Allt är bättre än en mamma Harmoni är lyx, prioriteras bort mot långsamhet och mjuka värden riktas postmodernitets revolt Ingen vill vara som en mamma Projekt ska generera lön Makar skyller på varandra Men till en mammas omsorg går allas bön Av Marit Olanders Tidigare publicerad i Det grymma svärdet