Tornseglaren blogg

Det finns ett ögonblick av tvekan när du väldigt gärna vill göra något men vill stämma av om det går bra. Doktor Winnicott  såg det hos barn på sin klinik där de satt i mammas knä och ville ha en intressant sak - lagd på bordet av doktorn själv i syfte att förströ. Barnen sökte doktorns blick han mötte den och nickade tyst sitt ja. Tysta ögonblick av tvekan för att stämma av om det man vill göra är ok och bra En av alla kuggar i mänsklighetens sociala automatik som vi omedvetet brukar Som när pratet långsamt tystnar och flöden stannar upp och era kroppar är så nära och era ansikten ännu närmare i ömsesidigt initiativ Medvetet överens ögonblicket innan ni möts i en första kyss © Marit Olanders

I den ständiga jakten på snett uppåtpekande kurvor - här är en till. Hur du märker förbättringar i självförtroende och integritet. Fast egentligen duger du precis som du är.

Tack, men jag vet det redan Jag vet att de bygger en ny busshållplats på väg 9 Jag kör förbi där varje dag. Ja, jag kan räkneorden på franska Ja, på danska också. Jag vet att man kan göra tråd och tyg av nässlor. Jag vet det redan. I själva verket var det jag som tog upp ämnet och - - - Ja, jag vet. Jag känner till det du berättar om däggdjurs separationsbeteenden Det var ju jag som försökte berätta om min dikt för dig. Jag vet hur många invånare Trelleborg har och vilken breddgrad vi befinner oss på. Tro mig, jag vet en massa intressanta saker. Men om du vill imponera på mig så prova med att lyssna. Våga visa mig din osäkerhet. Fråga mig om sånt du verkligen undrar och sånt man inte kan googla. © Marit Olanders

Med en stark yta kan man genom tillvaron flyta Sanning mot lögn kan man oberört byta med ett påklistrat leende kan dagar förflyta Sina tankar och drömmar får man under ytan gömma för att inte andra ska en fördöma Förståelse: en fåfänga att glömma Ytan ler och ingen ser hur jag ber om att få vara som er © Marit Olanders

Jag häller ut drömmar på ett fat Nattviol, libbsticka, förgätmigej frön som aldrig såtts oöppnade påsar som fick ligga kvar i sin låda inpackade i otillräcklighet patetiskt ljusblå ideal om liv på landet med odling, arbete och barn i sammanflätad harmoni Nu är det livet slut, barnen är vuxna och har flyttat ut Klimakteriet hämtar mig endera dan Fröna på ett fat de är så få ändå jämfört med de som såddes, och bar skörd Drömmen, som jag aldrig skulle nå jag var mitt i den hela tiden när vardagskaos trängde på och jag inte kunde se den Jag levde trots allt min dröm som liv var det vackert att få Vi bor inte längre där fröna åker i pelletspannan men den glöd som livet gav mig har jag kvar © Marit Olanders

Mitt minne är som min barndoms linneskåp Släta ligger minnena, manglade och vikta Sorterade, redo att ta ut och vika upp för att betrakta varje detalj. När minnen kommer i en trasslig härva då ställer jag mig i hjärnans tvättstuga och sorterar och sorterar och slätar ut med händerna, sträcker, manglar, viker Det tar tid Tålmodigt tålamodsprövande nattarbete tankearbete tills alla minnen fått sin plats i skåpet som är min hjärna och jag gäspar tungt och äntligen får sova. © Marit Olanders