Tornseglaren blogg

Jägarsamlarkulturer är egalitära, läser jag Jämlika Men de är svåra att leva i Särskilt om man inte är van Jag vill ha vägarna och järnvägarna men inte patriarkatet Jag vill ha gatubelysning och renhållning men inte patriarkatet Jag vill ha badrum och kylskåp men inte patriarkatet Jag vill ha sjukhusen, barnavårdscentralerna och förskolorna men inte patriarkatet Jag vill ha skolorna och universiteten Jag vill ha biblioteken, public service och internet Jag vill ha operahusen och arenorna men inte patriarkatet Sökes En civilisation utan patriarkat Hittelön utlovas Text ©Marit Olanders Bild ©Patrik Johansson Utdrag från vår bok som ges ut sommaren 2020!

Välkommen till Östersjön Välkommen till dioxiner DDT i upplösning och PCB Sextiotalets dröm om magiska medel som blev en mardröm välkommen till övergödning välkommen till norra Europas flodavrinning och kloak till NPK som marken inte mäktat svälja och skit och piss från folk och fä som inte alls renats bort till hundra procent Välkommen till Östersjön en gång gråsälarnas, tångräkornas och ejdrarnas hem där ålarnas egna gräsängar vajade i vågorna och blåstångens undervattensskogar under den Välkommen till övergödning alger som växer utan vett och sans Välkommen till mörka vatten där de döda singlar mot botten i stadig takt Välkommen till döda bottnar till kyrkogårdar utan ljus Välkommen till rubbad reprodukton till ungarna som inte kläcktes fram till svält och magra djur Välkommen till Östersjön världens smutsigaste innanhav Ta ett dopp vetja Här är prima badvatten för människor långa vita strände...

Hur mycket mjölk kan jag göra till dig, mitt lilla barn? Hur duktig mamma kan jag vara mätt i milliliter och gram? Hur mycket vatten kan flyta i en flod? Hur mycket sol kan solen lysa, hur mycket sång kan fåglar sjunga hur mycket kan jag älska dig? Hur mycket mjölk kan brösten göra Hur mycket vind kan vinden blåsa hur många tårar kan i ögon svämma över hur mycket längtan kan man längta efter det som aldrig fanns? © Marit Olanders

fortsättning på Väggen I Det var oktober, solskenet hade fått en guldig ton behängda med bladguld var trädkronorna  utanför fönstren bakom mig. Jag stod och blandade färg till väggen som jag skulle måla. Jag hällde upp och hällde ihop mina egna, högst personliga blandningar. Jag rörde och såg spiralerna av färg slingra sig runt varandra  tills de löstes upp och allt var blandat. Jag blandade lövverksdjupgrön Trädstamslila Sälturkos och ugglegrön. En regnbåge, förstås. Rosa moln i morgonsol och ett sagoslott i guld. Hela syftet med min existens var att fylla mina motiv med färg. Jag tänkte inte, jag märkte inte tiden ens. Det var jag, väggen, penslarna och färgerna. Orden, mina trogna följeslagare låg och vilade någon annanstans. Vetenskapligheten bytte skift  med konsten. Kanske bar jag väggen inom mig. Bit för bit fylldes den med färg. De svåraste bitarna sparade jag till sist: Glansen i...

De hade tagit ifrån mig mitt motstånd, min vilja, min ork. De hade tagit mina sista krafter, de hade tagit allt jag trodde på. De hade trampat på mina vackraste ord. De hade tagit mina motiv, min färg. Nu låg jag bara en liten bit från den slutgiltiga väggen. Först verkade den alldeles vit. Jag såg jag hur sliten den var. Sedan började jag urskilja konturer så smått, svaga som blyertsstreck. Sommaren övergick i höst. Jag låg fortfarande där vid väggen. Jag vet inte hur det gick till, men det var som om konturerna blev tydligare, de slingrade och böljade. Ibland fick jag för mig att någon tittade på mig. Blicken var öppen och aningen bekymrad. Allt det här har jag berättat för att ni ska förstå min bakgrund. När ens motiv har tagits ifrån en kan man ligga på ett golv låta sommaren övergå i höst och stilla vänta i tillit: Nya motiv kommer att växa fram där, på den förut vita väggen och då kan man ge dem färg. Livet g...

Now is our time. Now is time to leave the shadows, now is time to come out into the light, to dance wildly and let our laughs echo between the walls. Now is our time to shoo the ghosts away to sing the demons lullabies, to mourn what's got lost and to heal the wounds. Now is our time to stop shrinking and denying ourselves now is time to feel the scars stretch but run anyway and feel the slipstrean caress your face  Now is our time to unclose the gates Now is time to feel our value, our bounds and to claim our place in the world. @Marit Olanders

Jag sitter på golvet i min dotters rum Bland troll med färgglada hår och bilar som har ont i naveln Spridda småsaker tar över mattan Tillsammans med ett dukat kalas utan särskild anledning För vi behöver ingen Härifrån kan jag bara se himlen när jag tittar ut genom fönstret Inga hus Ingen betong Inte ens en takås Bara coelinblått, långa kritstreck efter flygplan och en och annan fiskmås Och så skatorna som bygger bo Om vi sträcker på nacken lite grann För att vi vet att dom finns där Högst upp i trädet som står som ett monument mitt på gården Vi följer deras byggprojekt Och undrar om deras bebisar kommer snart Säg mig skator Ert bo, som ni har byggt på så länge Pinne efter pinne Kvist efter kvist Det verkar stå emot varenda orkanvind på Högalidsvägen Där det alltid blåser hundra gånger hårdare än i resten av världen Säg mig Om det nån gång blåser ner på marken och sprids med vinden Orkar ni då bygga upp det från grunden? Inspireras av skatornas kamp min äls...