Fortsätt till huvudinnehåll

DET ÄR INTE IMMUNGLOBULINERNA

Bild
Av
Det är inte immunglobulinerna
som gör amningen
till vad den kan vara
inte laktoferrinet
och inte oligosackariderna.

Det är den oemotståndliga doften
från Montgomerys körtlar
i areolans mörka gård.
Det är läpparnas möte
med bröstets lena hud.
Sensationen när munhålan
fylls med bröst
och varm, söt mjölk
landar lugnt i magen.

Det är att bli hållen
mjukt i famnen
Fingertoppslätta smekningar
över håret
och ryggen
de välbekanta rörelserna
och hjärtdunken
där innanför den goda lukten.

Det är den ordlösa kommunikationen
att längta efter bröstet
söka det med läpparna
tungan
händerna
och nå fram till det,
få det intill sig
gapa, dia, svälja.

Det är den uppfyllande känslan
av intim kontakt
den gryende tilliten
till att vara sedd
och förstådd
till att få näring
och beskydd.

Att börja ana
kärlek
utan några
villkor.

© Marit Olanders 2014


Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Av
Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...
2 kommentarer
Läs mer

EXPERTERNA

Av
De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...
2 kommentarer
Läs mer