GOD NATT, PAPPA ÅBERG

Gå och lägg dig, pappa Åberg

med dig intill

kan Alfons somna gott.

I en mansålder och mer

har du varit en ikon

av nästan alltför snäll förälder

ur de vuxnas perspektiv.

Gå och lägg dig, pappa Åberg

så behöver inte Alfons ljuga

om törst och kissdags

och inte våndas

när ensamrädslan kommer smygande

som ett lejon under sängen.

Intill dig, pappa Åberg

bleknar lejonet och dunstar.

För Alfons,

som det barn han är

flyr till

och inte från.

I barnkamrars tomhet

skapas skräckkamrars monster.

Gå och lägg dig, pappa Åberg

du får ändå inget annat gjort

Din son ropar på dig

i hudlös ångest

på barns subtila sätt

förklädd till

finurlig munterhet.

Så gå och lägg dig, pappa Åberg

jag vet att du är trött

så slipper du somna på golvet

och i stället få vila

intill det finaste du har.

Dela säng och cykler,

pappa Åberg,

med Alfons snusande intill

lägg armen om hans lugna kropp

känn hans fotsulor mot ditt lår

låt sömnen komma som en vän

och andas lugnt

i takt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...

Läs mer

DET ÄR INTE IMMUNGLOBULINERNA

Det är inte immunglobulinerna som gör amningen till vad den kan vara inte laktoferrinet och inte oligosackariderna. Det är den oemotståndliga doften från Montgomerys körtlar i areolans mörka gård. Det är läpparnas möte med bröstets lena hud. Sensationen när munhålan fylls med bröst och varm, söt mjölk landar lugnt i magen. Det är att bli hållen mjukt i famnen Fingertoppslätta smekningar över håret och ryggen de välbekanta rörelserna och hjärtdunken där innanför den goda lukten. Det är den ordlösa kommunikationen att längta efter bröstet söka det med läpparna tungan händerna och nå fram till det, få det intill sig gapa, dia, svälja. Det är den uppfyllande känslan av intim kontakt den gryende tilliten till att vara sedd och förstådd till att få näring och beskydd. Att börja ana kärlek utan några villkor. © Marit Olanders 2014 ...

Läs mer

Den tysta revolutionen

Recension Sidsel Pape (red.) Ammerevolusjonen 1968-1975 Oslo: Fagbokforlaget, 2022 Det skedde en revolution i Norden för ungefär 50 år sedan som kallades den tysta revolutionen. Den ändrade spädbarnens tillvaro i grunden, och även deras mödrars. Före revolutionen var mödrar och barn slavar i en patriarkal och barnfientlig regim, fysiskt åtskilda i olika rum så snart navelsträngen hade klippts. På BB-avdelningarna satt kvinnorna, gråtiga av baby blues med smärtande, svullna och sprängfyllda bröst, och i barnsalarna låg deras barn och skrek av hunger och ensamhet. Regler, renlighet och rutiner präglade sjukhusen. Var fjärde timme rullades barnen in till mödrarna och då skulle det ammas, vare sig barnen skrek till den grad att de inte kunde greppa bröstvårtan eftersom de höll tungan pressad mot gommen, eller sov så djupt att de inte gick att väcka. Allt skedde i vetenskapens namn och kvinnorna fick stränga order om att fortsätta amma på regelbundna klockslag efter hemgång...

Läs mer

Tornseglaren blogg

Leta i den här bloggen