EFTER 3000 METER

Det är tomt i bassängen nu

sånär som på en pappa hans son

Jag tar min simväska och går därifrån

med ryggen rak och långa steg

Jag känner hur jag ler

Jag kan inte stå emot,

jag ler och låter leendet

bre ut sig i hela kroppen

för jag har simmat,

simmat tills svarta fläckar

gled framför mig i simglasögonen

tills jag trodde jag skulle spy

eller kanske drunkna

Jag har simmat hela min styrka

och min nyfunna värdighet

Min ungdom fick aldrig blomma ut

Den snördes åt och ströps

av patriarkatets stenhårda sociala kontroll

Det är en annan tid nu

för mig och för världen

Patriarkatet finns kvar,

Nu är man en fuckgirl och hora

i stället för skubb och slyna

Skillnaden är att nu kan man polisanmäla

och kanske bli tagen på allvar

Jag lever hellre nu

än i någon annan historisk tid

Jag simmar nu

Längd efter längd

3000 meter idag igen

och gör det i en frihet som jag inte kunde föreställa mig

då, på 80-talet

när jag fåfängt hoppades

att mobbningen inte skulle bli så svår just där

att de skulle lämna mig i fred

eller kanske till och med

att jag skulle få vara med.

Jag rätar på ryggen för alla gånger jag har krupit ihop,

gjort mig liten, obetydlig

harmlös, osynlig

för alla gånger elakheterna

har skjutit sina kilar i min självbild

för alla gånger jag besegrades

av de andra tjejerna i A-gruppen

bands fast på min sistaplats

och tränaren låtsades att inte se

Nu simmar jag i full frihet 

och de kan inte nå mig

© Marit Olanders