Det är tomt i bassängen nu
sånär som på en pappa hans son
Jag tar min simväska och går därifrån
med ryggen rak och långa steg
Jag känner hur jag ler
Jag kan inte stå emot,
jag ler och låter leendet
bre ut sig i hela kroppen
för jag har simmat,
simmat tills svarta fläckar
gled framför mig i simglasögonen
tills jag trodde jag skulle spy
eller kanske drunkna
Jag har simmat hela min styrka
och min nyfunna värdighet
Min ungdom fick aldrig blomma ut
Den snördes åt och ströps
av patriarkatets stenhårda sociala kontroll
Det är en annan tid nu
för mig och för världen
Patriarkatet finns kvar,
Nu är man en fuckgirl och hora
i stället för skubb och slyna
Skillnaden är att nu kan man polisanmäla
och kanske bli tagen på allvar
Jag lever hellre nu
än i någon annan historisk tid
Jag simmar nu
Längd efter längd
3000 meter idag igen
och gör det i en frihet som jag inte kunde föreställa mig
då, på 80-talet
när jag fåfängt hoppades
att mobbningen inte skulle bli så svår just där
att de skulle lämna mig i fred
eller kanske till och med
att jag skulle få vara med.
Jag rätar på ryggen för alla gånger jag har krupit ihop,
gjort mig liten, obetydlig
harmlös, osynlig
för alla gånger elakheterna
har skjutit sina kilar i min självbild
för alla gånger jag besegrades
av de andra tjejerna i A-gruppen
bands fast på min sistaplats
och tränaren låtsades att inte se
Nu simmar jag i full frihet
och de kan inte nå mig
© Marit Olanders
Kommentarer
Skicka en kommentar