Fortsätt till huvudinnehåll

JAG ÄR DROTTNING NU

Bild
Av


Jag har lämnat patriarkatet
och tänker inte flytta dit igen
Jag har emigrerat till en bättre plats
där härska inte är att söndra
utan att bli hel.

Jag är drottning i mitt eget rike
Jag har levt och lärt och läkt
Hierarkierna lossnar från min kropp
Hastigt flammar de till som insikter 
innan de slukas av mörkret.

Jag är drottning i mitt eget rike
Jag har slutat titta ner
Jag går rakt fram med huvudet högt
Gubbarna jag möter gnäller till
och sticker svansen mellan sina ben.

I mitt eget rike
finns en egen rätt och lag
Här får man leva och låta leva
Här hjälps vi åt att växa
i stället för att trampa ner.

I mitt eget rike 
kan alla inre barn
läka sina skador
De kan sova gott om nätterna
och springa ut och leka
när det blir dag.

Jag är drottning i mitt eget rike
och ska nu ägna mig åt storpolitik
Jag måste fortfarande förhandla 
med kolonialism och patriarkat
för att göra slut på hämnd och hat.

Jag är drottning i mitt eget rike
Det kan du också bli
Här är sårbarhet en styrka
Vi vänder nederlag till seger 
och världen blir sig aldrig mera lik.


Ur Brinna i svart • Dikter och bilder
Text © Marit Olanders Bild © Patrik Johansson
utkommer på Apus förlag

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Av
Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...
2 kommentarer
Läs mer

EXPERTERNA

Av
De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...
2 kommentarer
Läs mer

DET ÄR INTE IMMUNGLOBULINERNA

Av
Det är inte immunglobulinerna som gör amningen till vad den kan vara inte laktoferrinet och inte oligosackariderna. Det är den oemotståndliga doften från Montgomerys körtlar i areolans mörka gård. Det är läpparnas möte med bröstets lena hud. Sensationen när munhålan fylls med bröst och varm, söt mjölk landar lugnt i magen. Det är att bli hållen mjukt i famnen Fingertoppslätta smekningar över håret och ryggen de välbekanta rörelserna och hjärtdunken där innanför den goda lukten. Det är den ordlösa kommunikationen att längta efter bröstet söka det med läpparna tungan händerna och nå fram till det, få det intill sig gapa, dia, svälja. Det är den uppfyllande känslan av intim kontakt den gryende tilliten till att vara sedd och förstådd till att få näring och beskydd. Att börja ana kärlek utan några villkor. © Marit Olanders 2014 ...
8 kommentarer
Läs mer