Tornseglaren blogg

Bråd, bråd brådska att växa upp brådska att bli oberoende brådska att klara sig själv Bråd, bråd brådska Klipp navelsträngen fast den ännu pulserar! Lämna förlossningsrummet innan barnets färd till bröstet nått sin fullbordan Lämna BB innan vi är redo Lämna mammas säng i förtid Skynda, det brådskar, väx upp! Racet fortsätter Lek med saker och spegla dig för titta djupt i ögonen på varandra har vi inte tid med. Ledsenhet och tröst har vi inte tid med. Bråd, bråd brådska Pang! Fyra månader, Dags för gröt! I morgon kan det vara för sent! Bråd, bråd brådska På natten ingen mera mat! Du klarar dig själv behöver inte äta Det kontrollerar vågen. Bråd, bråd brådska Ät mer! Somna själv! Kryp! Gå! Eller åk i vagnen, förresten, det går för långsamt annars Bråd, bråd brådska Arbetsgivaren trummar med fingrarna föräldraledighet och vab Banken trummar med fingrarna amorteringar ska skötas lön ska t...

Motorsågens rytande fäller almeträd en kung kapitulerar fåglars bon och småkrypsmat stammen tjock av år där ringar följer ringar Kosmos ljus och energi under hundra år en dunk bensin och lågor I en meningslös brasa flammar trädet upp några timmars vardagslyx © Marit Olanders 2014

Å vad jag vill till mammas famn Där är jag säker, hon är min trygga hamn Här i vagnen svämmar intrycken över All världens fasor når mig här Lugn och ro är det jag behöver Jag sträcker mig fram, säger lyft mig här! Men mamma gör något annat I min mun sätter hon min napp Det känns som att världen har stannat I stället för mamma får jag en attrapp Jag vill så gärna göra mamma glad Så jag provar nappen lite smått Men den smakar faktiskt inget bra Det jag ville ha var inte det jag fått. Å vad jag vill till mammas famn Där är jag säker, hon är min trygga hamn Hennes hand lägger mig ner Lyfter inte upp mig alls Handen gungar vagnen upp och ner När jag vill snusa hennes hals Gång på gång kallar jag på mamma Min längtan är så ohanterligt stor Men svaret blir varje gång detsamma Det verkar inte alls som hon förstår Å vad jag vill till mammas famn Där är jag säker, hon är min trygga hamn I stället lämnar hon mig drivande på vågor ...

Det här är Jorden. Marken under dina fötter. Fasta land eller förrädiskt gungande dy. Ett kan du veta: den tar dig alltid tillbaka. Vad som än händer vad du än gör vem du än är behöver du aldrig rädas att kastas ut i universum. Gravitationen håller dig kvar. Världens starkaste anknytning. Här hör du hemma. ©   Marit Olanders 2014

Förtryck leder till förtryck och gärna blir det värre att bli sårad leder till att såra och de oskyldiga blir färre Varje dag har sin egen plåga svårt det är att stanna upp och fråga: Hur ska utvecklingen kunna vända om och förtrycket går ut, samma väg det kom? © Marit Olanders 2014