Fortsätt till huvudinnehåll

ORO

Bild
Av
Obetvinglig Oro
driver mig på nätterna
Driver mig att vakna
och Oroa mig

Jag försöka klara
allt som ska klaras
på dagen
men Oron hittar alltid något
jag missade
att väcka mig med

På dagen en bagatell
i nattens skuggor
förstorat och förvrängt
tvingar mig att gå

Gå den släta invanda vägen
i hjärnans vindlingar
Orons väg

Jag försöker resonera
det hjälper inte
jag försöker spärra vägen
se Oron i vitögat

Ibland får jag syn på något
en silhuett
som drar sig undan
en affisch med en häst på en vägg
där mor och far skulle
stått, suttit
på min sängkant
hållit min hand,
kramat mig.

Förnuftet försöker medla
men Oron vinner.

Ett brädgolv
genom mörkret
små små steg
bredbent blöjbent
trampade upp stigen
från min säng
till deras -
Orons väg.

Och de andra
vägarna
tillitens och trygghetens
växte
igen.

© Marit Olanders 2013


Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Av
Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...
2 kommentarer
Läs mer

EXPERTERNA

Av
De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...
2 kommentarer
Läs mer

DET ÄR INTE IMMUNGLOBULINERNA

Av
Det är inte immunglobulinerna som gör amningen till vad den kan vara inte laktoferrinet och inte oligosackariderna. Det är den oemotståndliga doften från Montgomerys körtlar i areolans mörka gård. Det är läpparnas möte med bröstets lena hud. Sensationen när munhålan fylls med bröst och varm, söt mjölk landar lugnt i magen. Det är att bli hållen mjukt i famnen Fingertoppslätta smekningar över håret och ryggen de välbekanta rörelserna och hjärtdunken där innanför den goda lukten. Det är den ordlösa kommunikationen att längta efter bröstet söka det med läpparna tungan händerna och nå fram till det, få det intill sig gapa, dia, svälja. Det är den uppfyllande känslan av intim kontakt den gryende tilliten till att vara sedd och förstådd till att få näring och beskydd. Att börja ana kärlek utan några villkor. © Marit Olanders 2014 ...
8 kommentarer
Läs mer