AVSTÄNGD

Stäng av,

släck ner

kommunikationsvägar

inom dig själv.

Stäng av

saknaden

släck ner

hoppet om

den ovillkorliga tilliten

Den är inte för dig.

Bara när du uppför dig och lyder

får du deras gunst

Stäng av

din förväntan

på skyddande armar

runt din kropp

släck ner

illusionen om

ett yttre härbärge

för dina känslor att rymmas i

Stäng av

ditt inre kaos!

Släck ner!

Kan inte känna det,

orkar inte bära det

Bara du

kan ha omsorg

för just dig

Stäng av

skammen

när du får skäll

för att du

slåss

och retas

och är allmänt

jobbig

Släck ner

skulden,

släck ner!

Empati

och Hänsyn

är bara tomma floskler

Inga vägar leder dit

Bäst att inte känna efter

Stäng av

förbindelsen till

dina förmödrars ursprung

släck ner

bindningen till

kommande generationer

så kan oförståndet fortleva

och plågan fortgå

Ensam kommer du

och ensam går du

Stäng av

igenkänning för utsatthet

och lidande

Släck ner

alla impulser

att hjälpa

och rädda

och skona

någon

som lider

Du är den enda

vars rätt du ska hävda

© Marit Olanders 

Tidigare publicerad i diktsamlingen Modernismens spädbarn, Nära förlag.