30 september 2017

ÅT DEN SOM HAR

Åt den som har skall vara givet
Den som kärlek känner, kärlek får
Vi andra sorteras som överblivet
Ensamma vi kommer, ensamma vi går.


© Marit Olanders

15 september 2017

ETT GÖMSTÄLLE

Jag har en plats åt dig i mitt hjärta
Här kan du vara och vila
Här har du en kudde
att luta ditt huvud mot
och en liten lampa
att släcka och tända

Jag ser nog att du har farit illa
ditt bagage är medfaret och tungt
I mitt hjärta kan du vara stilla
En kudde och en liten lampa: allt är lugnt.



© Marit Olanders

9 september 2017

DU DUGER SOM DU ÄR

Du duger som du är
som liljorna på marken
de skaffar inte hemma-spa
som fåglarna i skyn
de vill inte ha ny bil

Du duger som du är
med brister, bristningar, skuld och skam
Du blir inte bättre av att imponera
inte av att älska mer din spegelbild
Sänd din blomstjälk ut i världen
fri från ego och begär
Du duger som du är


© Marit Olanders

2 september 2017

VISSA BARN OCH ANDRA

En del barn
tas om hand av föräldrarna
Andra barn
tar vara på
sig själva.

En del barn får pålitlighet
kramar
och leenden
Andra får tak över huvudet
mat
och en säng att sova i
och åter andra
får en biljett.

En del barn
har någon som
bryr sig om dem
ser deras belägenhet
och agerar ombud.

Andra barn
får föra
sin egen talan.

En del barn
har någon att vända sig till
någon att tjata på
och skälla på
att lirka med
och linda runt sitt finger.

Andra barn
ser på det
med förakt

alltid på sin vakt
att värna frihet
och suveränitet.

Vissa barn
är en del av
ett sammanhang
gemenskap i familj
och släkt
och samhälle
En räkmacka in i
medborgarskap
och inkludering.

Andra barn rår helt
sig själva
För dem är ”samhället”
en frånvarande
abstraktion
inte till för dem.

En del barn
tycks jämt må bra
och passa in
och göra rätt.

För andra barn finns blott
deras eget sätt.


© Marit Olanders

Tidigare publicerad i Det grymma svärdet #24

27 augusti 2017

DE OÖNSKADES ÖNSKAN

Vi är de oönskade barnen
de ångrade barnen
de oväntade och osynliga barnen
Vi bär med oss vår historia
vår hunger
som ett brännmärke i pannan
fast det inte syns
utan finns där,
på andra sidan skallbenet
i orbiofrontala cortex
Svarta råkor
som kraxar
i ett höstkalt träd
Vi kämpar, gråter, söker
hoppas
på revansch,
att väcka fruktan
eller åtrå
önskan
längtan

Att bli synliga,
på riktigt

eller i brist därpå
vafan som helst


© Marit Olanders

Tidigare publicerad i Det grymma svärdet #24