27 december 2016

FÖDELSEN

Händer i handskar.
Vila.
Ljus.
Kallt.
Torrt.
Luft.
Färg.
Skarpa ljud.
Lukt.
Hud.
Värme.
Ansikte.
Leende.
Mjuka händer.
Välbekanta röster.
Mjuka kullar,
mörka toppar.
Måste dit.
Luktar gott.
Rör mig framåt,
uppåt.
Handen rör,
tungan smakar.
Mörka toppen lockar.
Lukten lockar.
Kroppen rör sig,
fötter spjärnar.
Ögon siktar,
munnen gapar.
Läppar känner,
tungan anar
hud,
mjölk.
Framme.


© Marit Olanders

23 november 2016

NOVEMBER

Trettio dagar har november
trettio år är våndan i mitt bröst
trettio år sedan jag nådde botten
ett tillstånd utan stöd och tröst

kris betyder vändpunkt
- det visste jag ju inte då
jag hade nått mitt helvete på jorden
trodde alltid att det skulle vara så

och tillsammans sjöng vi då i kör
”så som du bäddade sängen
just så får du ligga, min vän”
ord av Brecht jag alltjämt hör

på latinlektionen läste vi
”var och en sin egen lyckas smed”
det fanns ingen som skulle hjälpa mig
min egen hjälp fick jag själv bidra med

omogen och rädd och illa förberedd
många minor fick jag trampa på
Till slut gick jag segrande ur striden
men det visste jag ju inte då


© Marit Olanders

9 oktober 2016

BRÖSTEN

Tunga
de gungar
ytan slät och len

lyfta
till klyfta
under hals och nyckelben

dömda
att bli gömda
moral för patriarkat

stressas
och pressas
ihop i apparat

Och där,
på en skärm - - -
deras virrvarr av gångar
så långa och många
alveolernas vimmel
en inre stjärnhimmel

De mättar och gläder, väcker och söver
Mjölken töms av, fylls på och blir över
När man inget vill och inget förmår
då finns brösten där och förstår

De lugnar och lindrar
dämpar och hindrar
hungern från att växa sig stor

med makt att ge liv
de ger perspektiv
åt uråldrigt värv att vara mor

© Marit Olanders



22 september 2016

LIE TO ME

Det gör inget att du ljuger
när du säger att du älskar mig
När hela tillvaron suger
går min räddning genom dig
Jag har inte råd att bli pedant
hud som hungrar efter annan hud
bryr sig inte om vad som är sant
och inte om moralens bud

Så kom en stund och ljug
En kort stunds lånad tvåsamhet
kyss bort min längtan från min hud
och jag härdar ut en månads ensamhet
Värdigheten sedan länge kastad över bord
till självkänsla finns ingen råd
allt jag vill höra: Några ljugna ord

i lånad gemenskap, låtsad nåd

© Marit Olanders

Ur diktsamlingen Modernismens spädbarn utgiven på Nära förlag

26 augusti 2016

MOT SÖDER!


Mot söder, mot söder
hemåt igen
från skogarnas mörker
och städernas brus
hem till mitt eget
vitkalkade Skånehus!
Mot söder, mot söder,
mot luftig sky
och cykelavstånd
till nästa by
Mot söder, mot söder
jag ger mig av
mot jorden och solen
till sandiga stränder
och glitterhav
mot blåsten och lä
hus i kvadrat
med halm på tak
mot hemvan ton
i lövskogszon,
Mot söder, mot söder,
för när kvällssolen glöder
i klockornas sång
ska jag räta på ryggen
ännu en gång
borsta jorden av händerna
och gå in
Då är jag i den bygd
som är min.


© Marit Olanders

18 augusti 2016

LAPPTÄCKET "MÅNGFALD"

Vi skulle lära oss att återvinna
Vi fick en stor låda full med tygbitar
Tillsammans
skulle vi göra ett lapptäcke
Vi skulle se det sköna
i det andra hade kastat bort
att det som verkade värdelöst
kunde få en ny
mening
Fast det var olika färg
mönster och material
på tyget
skulle det bli något nytt där
helheten
var större än delarna
Tygbitarna hälldes ut på
ett stort bord
Vi stod runt och valde
De fina tygbitarna
blev såklart valda först
Sidentygerna och Marimekko
Sen försvann de fin-fula
Retrotygerna i starka färger
och distinkta mönster
Kvar till sist blev,
förstås,
de fula tygerna
med konstiga färger
och ovana mönster
Jag kände igen mig i tygbitarna
Den välbekanta
bli-över-känslan
Jag tyckte synd
om tygbitarna
Jag vet inte
om vi lärde oss
något särskilt.

© Marit Olanders