Jag var på besök i Törnrosdalen, den ena av Nangijalas två dalar, den som Tengil ockuperade en gång. Den där folket till slut gjorde uppror mot sin förtryckare, slog tillbaka och vann. Tengil, han blev offer för sin egen ondska, han förlorade kontroll över den och blev dess omedelbara offer. Det var en lång och blodig historia men den slutade med att Törnrosdalen befriades och det blev fred i Nangijala. Muren som Tengils slavar hade byggt åt honom så han kunde ha kontroll över dalen och dess invånare, förföll. Den vittrade omärkligt men ostoppbart, i vårdropp och nattfrost, i storm och hagel, den blev grogrund för murgröna och nunneört och runt deras rötter fortsatte omvandlingen av sten till bördig jord. Inga soldater patrullerade längre murens krön, inga skyttar hukade i vakttornens gluggar och kreneleringar. Muren, som en gång varit skräckinjagande, ett monument över diktaturens rädsla för tillit och kärlek, spred mjuka skuggor i skymningen. Vakttornen blev romantiskt förfallna
Marit Olanders skriver och skapar