Jag sitter på golvet i min dotters rum Bland troll med färgglada hår och bilar som har ont i naveln Spridda småsaker tar över mattan Tillsammans med ett dukat kalas utan särskild anledning För vi behöver ingen Härifrån kan jag bara se himlen när jag tittar ut genom fönstret Inga hus Ingen betong Inte ens en takås Bara coelinblått, långa kritstreck efter flygplan och en och annan fiskmås Och så skatorna som bygger bo Om vi sträcker på nacken lite grann För att vi vet att dom finns där Högst upp i trädet som står som ett monument mitt på gården Vi följer deras byggprojekt Och undrar om deras bebisar kommer snart Säg mig skator Ert bo, som ni har byggt på så länge Pinne efter pinne Kvist efter kvist Det verkar stå emot varenda orkanvind på Högalidsvägen Där det alltid blåser hundra gånger hårdare än i resten av världen Säg mig Om det nån gång blåser ner på marken och sprids med vinden Orkar ni då bygga upp det från grunden? Inspireras av skatornas kamp min äls
Marit Olanders skriver och skapar