Tornseglaren blogg

Nu är vår tid. Nu är tid att lämna skuggorna, nu är tid att komma ut i ljuset, att dansa vilt och  skratta så det ekar mellan väggarna. Nu är vår tid att sjasa spökena på flykt att sjunga vaggvisor för demonerna, att sörja det  som gick förlorat och läka såren. Nu är vår tid att sluta krympa oss själva och förneka oss Nu är tid att känna ärren strama men springa  ändå och känna fartvinden smeka ansiktet. Nu är vår tid att slå upp portarna Nu är tid att känna vårt värde, våra gränser och  göra anspråk på vårt utrymme i världen. © Marit Olanders

Snart släpper Marit Olanders sin andra diktsamling GROGRUND. Omslag: Patrik Johansson Efter att ha utforskat barnets perspektiv i lyrikdebuten Modernismens spädbarn fokuserar Marit Olanders nu på det uppväxande barnets omvandling till förälder. Hon skildrar föräldraskapet som en brytning med de egna föräldrarna och relationen med barnet som en grogrund för kärlek. I Grogrund finns dikter om personligt och samhälleligt sönderfall, om att vara den ofrivilligt duktiga skolflickan medan minorna i kärnfamiljen och villatristessen ständigt hotar brisera. Här finns dikter om att föda barn och amma, om klimakterium och mammografi. Här finns påminnelser om patriarkatets ständiga närvaro; om mansplaining och samtycke. Här finns dikter om ickefungerande föräldrakontakt, om att ta hand om åldrande föräldrar men aldrig räcka till. Här finns dikter om att finna en omstart. Här finns dikter om att vända destruktivt till konstruktivt Här finns dikter om strävan att ge sina barn en