Tornseglaren blogg

  I mina dikter flätas tankar, idéer och formuleringar från många olika håll samman till något nytt. Dikten Fönstret skrev jag efter att jag hade fått Patrik Johanssons illustration till en annan dikt, Bryta mark, som föreställde ett fönster. Bilden på det mörklagda sovrumsfönstret träffade mig rakt i hjärtat. Nyligen hade jag läst om systemtänkande. Detta och den omöjliga ekvationen att det krävs en by för att uppfostra ett barn och man inte har en sådan by blev dikten Fönst ret. Nyligen skrev en läsare så här om Fönstret: ”I går kväll läste jag dikten Fönstret, lade ner boken och grät. Det var befriande tårar. Du satte ord på så många känslor jag burit sedan barnen var små. ” Så fint att kunna beröra <3  Dikterna Fönstret och Bryta mark samt illustrationerna som hör till dem, finns i Marit Olanders och Patrik Johanssons bok Brinna i svart som nyligen utkom på Apus förlag. Finns att köpa i de stora nätbokhandlarna samt i vår egen webshop Illustreradeliv, länk  

BRINNA I SVART är dikter av Marit Olanders och bilder av Patrik Johansson i lyhört samspel. Marit Olanders har tidigare gett ut diktsamlingarna Modernismens spädbarn och Grogrund, som har berört både läsare och recensenter. I Brinna i svart är hennes dikter mer intensiva och personliga än någonsin. Alla dikterna är illustrerade, och samspelet mellan dikt och bild gör boken tillgänglig men lyfter också läsupplevelsen till en ny nivå. Passar såväl vuxna som personer i övre tonåren. Köp Brinna i svart i de stora nätbokhandlarna eller via Illustreradeliv . Eller beställ den till ditt bibliotek.

Jag har lämnat patriarkatet och tänker inte flytta dit igen Jag har emigrerat till en bättre plats där härska inte är att söndra utan att bli hel. Jag är drottning i mitt eget rike Jag har levt och lärt och läkt Hierarkierna lossnar från min kropp Hastigt flammar de till som insikter   innan de slukas av mörkret. Jag är drottning i mitt eget rike Jag har slutat titta ner Jag går rakt fram med huvudet högt Gubbarna jag möter gnäller till och sticker svansen mellan sina ben. I mitt eget rike finns en egen rätt och lag Här får man leva och låta leva Här hjälps vi åt att växa i stället för att trampa ner. I mitt eget rike   kan alla inre barn läka sina skador De kan sova gott om nätterna och springa ut och leka när det blir dag. Jag är drottning i mitt eget rike och ska nu ägna mig åt storpolitik Jag måste fortfarande förhandla   med kolonialism och patriarkat för att göra slut på hämnd och hat. ...

Lämna det i vattnet Lämna sorgerna i vattnet nederlagen ensamheten   som gräver så djupa hål i min existens Lämna lögnerna i vattnet lämna tigandet i vattnet värdelöshetskänslorna den så kallade friheten och skammen Lämna osynlighetsmanteln i vattnet Den som fråntog mig anspråk på kärleken och världen Lämna bojorna i vattnet och marionettrådarna med Lämna alltihop i vattnet låt hinnorna brista låt mig födas på nytt mitt i medelåldern utan sänken och drivgarn Låt Förändringens flod skölja över mig döp mig om och om igen Låt vattenbrynet skärpa mina sinnen i morgonsolens uppåtgående båge när jag stiger upp på stranden naken, ren och varm Låt mig uppleva att leva alla dagar jag har kvar. Ur Brinna i svart • Dikter och bilder Text © Marit Olanders Bild © Patrik Johansson utkommer strax på Apus förlag

Jag har bestämt mig: Jag ska sluta vara rädd för sånt som inte är farligt. sluta ångra att jag gjorde sånt som inte var nåt dumt. Jag ska sluta skämmas för sånt som inte var nåt fel. Jag ska sluta skratta när man skämtar på bekostnad av mig själv. Jag ska sluta säga Jag vet inte när jag vet att det är ljug. Jag ska sluta förminska mig, sluta förvanska mig sluta lägga huvudet på sned och le. Jag ska sluta spela osäker när jag egentligen vet att jag vet. Jag ska sluta be om ursäkt sluta säga ja när jag menar nej. Jag ska sluta tävla men också sluta rädda stämningen: Sluta låta andra låtsasvinna över mig. Men jag ska inte sluta vara nyfiken. Jag ska inte sluta syna makt och privilegier och jag ska aldrig sluta kämpa för de allra minsta.

Det är svårare än man kan tro att ta revansch mer komplicerat att   upprätta sig själv häva kapitulationerna och återta sitt välfungerande jag. För att ta revansch måste jag hitta hon   som en gång stred Jag måste inse att hon gav upp och förlorade mot människorna som hade mera makt Att de slog henne i bojor och lade henne i en låda med lock av genomskinlig plast och placerade den på en hylla i en leksaksaffär Det fanns hela tiden ett riktigt, äkta jag svältande och flämtande i en underjordisk grotta en abstrakt referens av någon som är fri och glad och vinkar allt medan det uppgivna, falska jaget internaliserades bit för bit som lagren i en lök, som tog i hand och såg i ögonen och log och hälsade och tackade driven som hon var av skam över att aldrig räcka till aldrig tycka bojorna blev bekväma som de tycktes bli   på alla andra Jag vet att jag är långt   mycket större än ni Nu som då Ni vann   för ni var många och hade normerna som vapen Jag har varit i underj...

Jägarsamlarkulturer är egalitära, läser jag Jämlika Men de är svåra att leva i Särskilt om man inte är van Jag vill ha vägarna och järnvägarna men inte patriarkatet Jag vill ha gatubelysning och renhållning men inte patriarkatet Jag vill ha badrum och kylskåp men inte patriarkatet Jag vill ha sjukhusen, barnavårdscentralerna och förskolorna men inte patriarkatet Jag vill ha skolorna och universiteten Jag vill ha biblioteken, public service och internet Jag vill ha operahusen och arenorna men inte patriarkatet Sökes En civilisation utan patriarkat Hittelön utlovas Text ©Marit Olanders Bild ©Patrik Johansson Utdrag från vår bok som ges ut sommaren 2020!

Jag sitter på golvet i min dotters rum Bland troll med färgglada hår och bilar som har ont i naveln Spridda småsaker tar över mattan Tillsammans med ett dukat kalas utan särskild anledning För vi behöver ingen Härifrån kan jag bara se himlen när jag tittar ut genom fönstret Inga hus Ingen betong Inte ens en takås Bara coelinblått, långa kritstreck efter flygplan och en och annan fiskmås Och så skatorna som bygger bo Om vi sträcker på nacken lite grann För att vi vet att dom finns där Högst upp i trädet som står som ett monument mitt på gården Vi följer deras byggprojekt Och undrar om deras bebisar kommer snart Säg mig skator Ert bo, som ni har byggt på så länge Pinne efter pinne Kvist efter kvist Det verkar stå emot varenda orkanvind på Högalidsvägen Där det alltid blåser hundra gånger hårdare än i resten av världen Säg mig Om det nån gång blåser ner på marken och sprids med vinden Orkar ni då bygga upp det från grunden? Inspireras av skatornas kamp min äls...

Jag tror att vi båda föddes som människor Nakna Sårbara Skrikande Med känslorna på utsidan Men vi växte upp Lärde oss att stänga allt inne Vande oss vid att aldrig visa oss ledsna Leka tuff En defekt som fördes vidare Från din generation till min Men tro det eller ej Det är sårbarheten som är modigast Och att vara täckt i riddarrustning kommer aldrig vara hårdare än att rida ut i strid Spritt språngande naken Det är nånstans ett val Att gömma sig under täcket och sova genom dagen Eller våga vara vaken Känna hur livet får en att vilja dö Eller hur tanken på döden får en att vilja leva Känna hur livet pulserar i bröstet Uppleva känslan av botten Med kinden och slutna ögon Där konst och fantasi är den enda trösten Men såna är inte vi Inte du och jag, min far När det kommer till nåt som berör När det över huvud taget handlar om känslor Så blir vi robotar Och upphör att vara människor Vi glider in i en konstgjord sfär Där vi kan ses för första gången på f...

Text: Marit Olanders Illustration: Patrik Johansson  Det regnade på vägen dit så som det kan göra i augusti, ett tätt, mjukt regn som suddade ut konturerna och gjorde luften alldeles blöt men knappt vätte marken. Lite som tårar. Skogen var så närvarande.  Skogen, som jag inte är van vid; granskogen som kännetecknar det riktiga Sverige, med sin plats i taigabältet, brännvinsbältet, så som Sverige ser ut på skolplanscherna. Skogen, som ska vara så stimulerande för barn att leka i, och utveckla deras motorik och fantasi. Och säkert är det också, för de två tredjedelar som har turen att växa upp med stabil ekonomi, ordnade förhållanden och trygga anknytningar. För dem är säkert skogen en härlig lekplats, väldoftande och fågelsångsbemängd. Visst kan barndomen ändå ha hemska inslag, men för två tredjedelar finns alltid en säkerhetssele, en cykelhjälm, ett plåster, en famn som tar emot, ett bankkonto att betala böterna från och kontakter som välvilligt stryker ett ...

Hejsan hoppsan fallerallera När julen kommer ska varenda unge vara glad Grupper av tomtar marscherar taktfast längs stadens gator Varje sur min ska suddas bort med kolven på ett gevär Så att du kan få ordning på dina känslor Med ett påklistrat leende och utan framtänder Sprida julens glada bud Och dess fascistiska kultur Som tätkarlar går de vuxna barnen Varje steg Ett steg emot dopparedagen Deras intensiva blickar förmedlar det alla vet Ingen kommer tillåtas att gå mot strömmen Ingen kommer tillåtas att skrapa på drömmen Allt för att bevara decembers stiltje Allt för att upprätthålla bilden av den i juletid lyckliga familjen Men jag har ingen Bullerbykänsla Mitt svarta december 31 minnesdagar Av förtryckta känslor Jag tänker tillbaka på mig som barn Hur jag dukade under för pressen Kände mig otillräcklig och konstig När jag inte kunde möta julsångernas förväntningar och samhällsmaskinens tvång Stryka ett streck över året som...

7 på morgonen Aldrig ligger himlen över Högalid så oförstörd som då Innan dagen har smutsat ner den med sin trycksvärta Gjort stora revor med sina klor Och lämnat den för att dö Då ligger himlen klar och sval Som att den försöker hämta kraft innan allt tar fart En fusion av färger Ultramarin i mängder längst upp Som övergår i suddiga fält av vitt och orange för att landa mjukt i ljus cerise Den kolsvarta silhuetten av byggnadsställningar runt grannhusens tak bryter av På en av stolparna sitter en fågel Tror det är en skata Det brukar det vara Förstår den vilken bakgrund den utgör en så tydlig del av? Vad den kommer ifrån? Jag tror inte det Det är väl det som är problemet Att ingen av oss Eller väldigt få Har en nyanserad bild av just det Vi föds med ryggen mot vår bakgrund Växer upp och lutar blöjgumpar och vilsna hängande tonårsjeans mot den Oavsett hur lite eller mycket stöd den erbjuder Som vuxna står vi lydigt kvar Kanske...