Tornseglaren blogg

Jag tror att vi båda föddes som människor Nakna Sårbara Skrikande Med känslorna på utsidan Men vi växte upp Lärde oss att stänga allt inne Vande oss vid att aldrig visa oss ledsna Leka tuff En defekt som fördes vidare Från din generation till min Men tro det eller ej Det är sårbarheten som är modigast Och att vara täckt i riddarrustning kommer aldrig vara hårdare än att rida ut i strid Spritt språngande naken Det är nånstans ett val Att gömma sig under täcket och sova genom dagen Eller våga vara vaken Känna hur livet får en att vilja dö Eller hur tanken på döden får en att vilja leva Känna hur livet pulserar i bröstet Uppleva känslan av botten Med kinden och slutna ögon Där konst och fantasi är den enda trösten Men såna är inte vi Inte du och jag, min far När det kommer till nåt som berör När det över huvud taget handlar om känslor Så blir vi robotar Och upphör att vara människor Vi glider in i en konstgjord sfär Där vi kan ses för första gången på f

A home falling apart a family falling apart a schoolgirl falling apart The clock is ticking The fridge is humming The rest is silence Bullet holes in the wallpaper Landmines could be anywhere Under the sofa table behind the shower cabin and in the kitchen drawers They explode if you don’t  behave yourself Got the bus ticket, satchel and keys Patched jeans and worn-out Stan Smiths On a cooker gone cold a pan with food Classbook and attendance lists for municipal activity support The welfare state keeps chugging on A schoolgirl falling apart A youth sports coach falling apart A teenager falling apart A home falling apart A life falling apart © Marit Olanders