Tornseglaren blogg

Jag städar ut en duktiga flickan Hon som inte var en sån Jag trodde hon hade gått självmant för länge sen Ändå var lager på lager kvar av flickan som inte var en sån. Hon som inte var en sån som klädde sig utmanande käftade emot och gjorde revolt i det öppna utan i skymundan Som hade ett genomfalskt lager av kortklippt naturlig ärlighet och folk gick på det gång på gång när hon log rart och sa Tack Hennes frånvaro av smink en mask av att vara till lags för att inte vara en sån Hon som i decennier inte förstod att det bara var priset för att komma ut som en sån som var för högt att det var en ren affärsuppgörelse, träffad innan hon visste vad hon skrev under En kompromiss mellan högt pris  och utbyte Jag var en sån som var rädd för att bli påkommen som insåg följderna och inte vill ta dem Jag visste att konsekvenserna skulle bli katastrofala © Marit Olanders Illustration: © Patrik Johansson och Marit Olanders Ins

I sagan om mig själv Så abdikerade mina föräldrar från tronen för länge sen Man kunde visst det Varsågod sa dom Den är din nu Men det var inte med glädje jag betraktade den tomma platsen Det var med skräck  som jag vände bort blicken  Och tänkte, att om jag blundar hårt  Och tittar dit igen Så kanske kungaparet är där Och dom skrattar till För att allt blev lite tokigt Men dom har  ångrat sig och kommit tillbaks Bestämt sig för att sitta kvar Istället för att lämna allt ansvar Över nutid och framtid I knät på ett litet barn Att falla fritt må vara den yttersta formen av frihet Såvida någon står redo att ta emot  Men det fanns ingen där Bara deras tomma tron Jag föll handlöst ner Och landade hårt På dess vassa kanter Slog jag mig gul och blå Inga famnar var öppna Inga vänliga ord fanns där för att trösta  Inga tårar skulle torkas Inga sår plåstras om Och inga bulor skulle blåsas på Inga skrikande röster fanns kva

Pärlor på tråd i mitt djupaste inre Jag lämnar dem ifrån mig, en och en Ibland i fas med månen, ibland inte och varje gång blir jag mitt mest attraktiva själv med klarare hy, rakare hållning och mer blodfyllda slemhinnor  Hela kroppen förberedd så att livet kan börja om därinne Pärlor på tråd tre stannade kvar, gick ett annat öde till mötes än de hundrade övriga som löstes upp och sköljdes ut Pärlorna på tråd blir allt färre Jag fortsätter att lämna dem ifrån mig utan medveten kontroll Får känna mig fantastisk några dagar då och då redo att göra barn Pärlorna på tråd osynliga i mitt inre En efter en vandrar de iväg längs sin mörka varma gång Kanske är nu bara tråden kvar Vad livet ska bli grått och trist när jag inga pärlor längre har © Marit Olanders Tidigare publicerad i GROGRUND Apus förlag 2018

Sagt om Grogrund av läsare:  "Man förstår, blir förbannad, gläds och får ny energi." "Även jag som ovan poesiläsare kan ta till mig dikterna." "Jag beundrar dig för dina kloka ord, självinsikt och samhällskritik." "Det här är poesi för alla." "Poesi som vill något och står upp." "Marit Olanders skriver tillgängliga texter. Hon förmedlar både kraft, ödmjukhet, sårbarhet och klokskap. Det är sympatiskt." "Marit Olanders har förmågan att lyfta det personliga till en politisk nivå, som jag verkligen uppskattar." "Läs Grogrund. Jag älskar den men jag kan bara läsa några dikter i taget. De berör så mycket. "Ett litet mästerverk." Finns på Bokus och Adlibris , Söderslätts bok & papper i Trelleborg och Rundgång i Malmö. Samt Lycksele bibliotek.