Tornseglaren blogg

Text: Marit Olanders Illustration: Patrik Johansson  Det regnade på vägen dit så som det kan göra i augusti, ett tätt, mjukt regn som suddade ut konturerna och gjorde luften alldeles blöt men knappt vätte marken. Lite som tårar. Skogen var så närvarande.  Skogen, som jag inte är van vid; granskogen som kännetecknar det riktiga Sverige, med sin plats i taigabältet, brännvinsbältet, så som Sverige ser ut på skolplanscherna. Skogen, som ska vara så stimulerande för barn att leka i, och utveckla deras motorik och fantasi. Och säkert är det också, för de två tredjedelar som har turen att växa upp med stabil ekonomi, ordnade förhållanden och trygga anknytningar. För dem är säkert skogen en härlig lekplats, väldoftande och fågelsångsbemängd. Visst kan barndomen ändå ha hemska inslag, men för två tredjedelar finns alltid en säkerhetssele, en cykelhjälm, ett plåster, en famn som tar emot, ett bankkonto att betala böterna från och kontakter som välvilligt stryker ett tjockt st

Mina hatare har bildat klubb Det är skoltidningsredaktionen och teatergruppen och deras hangarounds punkare och alternativvänster Fina människor med fina ideal om allas lika värde Så jag antar att jag borde vara stolt över att jag berör och bjuda in mig själv till deras möten Jag kunde berätta om vad jag tänkt och gjort sen sist så de fick nytt bränsle till sin brasa Kaxiga killgissningar som går hem i klassrummen Försiktiga rop om att våga visa sin sårbarhet Jag kunde läsa Karin Boye för dem om att möta livet vapenlös Jag kan berätta för dem om hur obesvarad längtan efter gemenskap har en motpol i misantropin som när som helst kan slå över i förakt och,  ja, hat Om hur lätt det är att gå vilse i mobbingsamhället och om hur vinden sveper kylig för skadade och rädda människor  med stora ideal © text: Marit Olanders, illustration: Patrik Johansson och Marit Olanders

Hejsan hoppsan fallerallera När julen kommer ska varenda unge vara glad Grupper av tomtar marscherar taktfast längs stadens gator Varje sur min ska suddas bort med kolven på ett gevär Så att du kan få ordning på dina känslor Med ett påklistrat leende och utan framtänder Sprida julens glada bud Och dess fascistiska kultur Som tätkarlar går de vuxna barnen Varje steg Ett steg emot dopparedagen Deras intensiva blickar förmedlar det alla vet Ingen kommer tillåtas att gå mot strömmen Ingen kommer tillåtas att skrapa på drömmen Allt för att bevara decembers stiltje Allt för att upprätthålla bilden av den i juletid lyckliga familjen Men jag har ingen Bullerbykänsla Mitt svarta december 31 minnesdagar Av förtryckta känslor Jag tänker tillbaka på mig som barn Hur jag dukade under för pressen Kände mig otillräcklig och konstig När jag inte kunde möta julsångernas förväntningar och samhällsmaskinens tvång Stryka ett streck över året som