När vi möttes som vuxna kom du inget ihåg minnet hade kanske dukat under i konkurrens Då, i skolan, var du min idol Ingen skrev sitt namn så vackert ingen hade så roliga idéer och lekte så bra Men bakom genomskinlig hy och bekymrade bryn en sanning som en rytande storm över ett ensamt grässtrå och vi visste ingenting Missunnsamma vuxna muttrade om knark och bohemeri högfärd och sängväg För märkas får den göra som utåt lyser Inte den som i sitt hjärta fryser © Marit Olanders
Marit Olanders skriver och skapar