Tornseglaren blogg

Med en stark yta kan man genom tillvaron flyta Sanning mot lögn kan man oberört byta med ett påklistrat leende kan dagar förflyta Sina tankar och drömmar får man under ytan gömma för att inte andra ska en fördöma Förståelse: en fåfänga att glömma Ytan ler och ingen ser hur jag ber om att få vara som er © Marit Olanders

Jag häller ut drömmar på ett fat Nattviol, libbsticka, förgätmigej frön som aldrig såtts oöppnade påsar som fick ligga kvar i sin låda inpackade i otillräcklighet patetiskt ljusblå ideal om liv på landet med odling, arbete och barn i sammanflätad harmoni Nu är det livet slut, barnen är vuxna och har flyttat ut Klimakteriet hämtar mig endera dan Fröna på ett fat de är så få ändå jämfört med de som såddes, och bar skörd Drömmen, som jag aldrig skulle nå jag var mitt i den hela tiden när vardagskaos trängde på och jag inte kunde se den Jag levde trots allt min dröm som liv var det vackert att få Vi bor inte längre där fröna åker i pelletspannan men den glöd som livet gav mig har jag kvar © Marit Olanders

Mitt minne är som min barndoms linneskåp Släta ligger minnena, manglade och vikta Sorterade, redo att ta ut och vika upp för att betrakta varje detalj. När minnen kommer i en trasslig härva då ställer jag mig i hjärnans tvättstuga och sorterar och sorterar och slätar ut med händerna, sträcker, manglar, viker Det tar tid Tålmodigt tålamodsprövande nattarbete tankearbete tills alla minnen fått sin plats i skåpet som är min hjärna och jag gäspar tungt och äntligen får sova. © Marit Olanders