Tornseglaren blogg

Jag har lämnat patriarkatet och tänker inte flytta dit igen Jag har emigrerat till en bättre plats där härska inte är att söndra utan att bli hel. Jag är drottning i mitt eget rike Jag har levt och lärt och läkt Hierarkierna lossnar från min kropp Hastigt flammar de till som insikter   innan de slukas av mörkret. Jag är drottning i mitt eget rike Jag har slutat titta ner Jag går rakt fram med huvudet högt Gubbarna jag möter gnäller till och sticker svansen mellan sina ben. I mitt eget rike finns en egen rätt och lag Här får man leva och låta leva Här hjälps vi åt att växa i stället för att trampa ner. I mitt eget rike   kan alla inre barn läka sina skador De kan sova gott om nätterna och springa ut och leka när det blir dag. Jag är drottning i mitt eget rike och ska nu ägna mig åt storpolitik Jag måste fortfarande förhandla   med kolonialism och patriarkat för att göra slut på hämnd och hat. ...

Jägarsamlarkulturer är egalitära, läser jag Jämlika Men de är svåra att leva i Särskilt om man inte är van Jag vill ha vägarna och järnvägarna men inte patriarkatet Jag vill ha gatubelysning och renhållning men inte patriarkatet Jag vill ha badrum och kylskåp men inte patriarkatet Jag vill ha sjukhusen, barnavårdscentralerna och förskolorna men inte patriarkatet Jag vill ha skolorna och universiteten Jag vill ha biblioteken, public service och internet Jag vill ha operahusen och arenorna men inte patriarkatet Sökes En civilisation utan patriarkat Hittelön utlovas Text ©Marit Olanders Bild ©Patrik Johansson Utdrag från vår bok som ges ut sommaren 2020!

Välkommen till Östersjön Välkommen till dioxiner DDT i upplösning och PCB Sextiotalets dröm om magiska medel som blev en mardröm välkommen till övergödning välkommen till norra Europas flodavrinning och kloak till NPK som marken inte mäktat svälja och skit och piss från folk och fä som inte alls renats bort till hundra procent Välkommen till Östersjön en gång gråsälarnas, tångräkornas och ejdrarnas hem där ålarnas egna gräsängar vajade i vågorna och blåstångens undervattensskogar under den Välkommen till övergödning alger som växer utan vett och sans Välkommen till mörka vatten där de döda singlar mot botten i stadig takt Välkommen till döda bottnar till kyrkogårdar utan ljus Välkommen till rubbad reprodukton till ungarna som inte kläcktes fram till svält och magra djur Välkommen till Östersjön världens smutsigaste innanhav Ta ett dopp vetja Här är prima badvatten för människor långa vita strände...

Jag tror att vi båda föddes som människor Nakna Sårbara Skrikande Med känslorna på utsidan Men vi växte upp Lärde oss att stänga allt inne Vande oss vid att aldrig visa oss ledsna Leka tuff En defekt som fördes vidare Från din generation till min Men tro det eller ej Det är sårbarheten som är modigast Och att vara täckt i riddarrustning kommer aldrig vara hårdare än att rida ut i strid Spritt språngande naken Det är nånstans ett val Att gömma sig under täcket och sova genom dagen Eller våga vara vaken Känna hur livet får en att vilja dö Eller hur tanken på döden får en att vilja leva Känna hur livet pulserar i bröstet Uppleva känslan av botten Med kinden och slutna ögon Där konst och fantasi är den enda trösten Men såna är inte vi Inte du och jag, min far När det kommer till nåt som berör När det över huvud taget handlar om känslor Så blir vi robotar Och upphör att vara människor Vi glider in i en konstgjord sfär Där vi kan ses för första gången på f...

Text: Marit Olanders Illustration: Patrik Johansson  Det regnade på vägen dit så som det kan göra i augusti, ett tätt, mjukt regn som suddade ut konturerna och gjorde luften alldeles blöt men knappt vätte marken. Lite som tårar. Skogen var så närvarande.  Skogen, som jag inte är van vid; granskogen som kännetecknar det riktiga Sverige, med sin plats i taigabältet, brännvinsbältet, så som Sverige ser ut på skolplanscherna. Skogen, som ska vara så stimulerande för barn att leka i, och utveckla deras motorik och fantasi. Och säkert är det också, för de två tredjedelar som har turen att växa upp med stabil ekonomi, ordnade förhållanden och trygga anknytningar. För dem är säkert skogen en härlig lekplats, väldoftande och fågelsångsbemängd. Visst kan barndomen ändå ha hemska inslag, men för två tredjedelar finns alltid en säkerhetssele, en cykelhjälm, ett plåster, en famn som tar emot, ett bankkonto att betala böterna från och kontakter som välvilligt stryker ett ...

Mina hatare har bildat klubb Det är skoltidningsredaktionen och teatergruppen och deras hangarounds punkare och alternativvänster Fina människor med fina ideal om allas lika värde Så jag antar att jag borde vara stolt över att jag berör och bjuda in mig själv till deras möten Jag kunde berätta om vad jag tänkt och gjort sen sist så de fick nytt bränsle till sin brasa Kaxiga killgissningar som går hem i klassrummen Försiktiga rop om att våga visa sin sårbarhet Jag kunde läsa Karin Boye för dem om att möta livet vapenlös Jag kan berätta för dem om hur obesvarad längtan efter gemenskap har en motpol i misantropin som när som helst kan slå över i förakt och,  ja, hat Om hur lätt det är att gå vilse i mobbingsamhället och om hur vinden sveper kylig för skadade och rädda människor  med stora ideal © text: Marit Olanders, illustration: Patrik Johansson och Marit Olanders

Jag städar ut en duktiga flickan Hon som inte var en sån Jag trodde hon hade gått självmant för länge sen Ändå var lager på lager kvar av flickan som inte var en sån. Hon som inte var en sån som klädde sig utmanande käftade emot och gjorde revolt i det öppna utan i skymundan Som hade ett genomfalskt lager av kortklippt naturlig ärlighet och folk gick på det gång på gång när hon log rart och sa Tack Hennes frånvaro av smink en mask av att vara till lags för att inte vara en sån Hon som i decennier inte förstod att det bara var priset för att komma ut som en sån som var för högt att det var en ren affärsuppgörelse, träffad innan hon visste vad hon skrev under En kompromiss mellan högt pris  och utbyte Jag var en sån som var rädd för att bli påkommen som insåg följderna och inte vill ta dem Jag visste att konsekvenserna skulle bli katastrofala © Marit Olanders Illustration: © Patrik Johansson och Marit Olanders ...

En lydig kvinna är en lycklig kvinna En lyckad kvinna är en lycklig kvinna En kvinna med lydiga barn är en lyckad, lycklig kvinna Ett lydigt barn är ett lyckligt barn Ett barn som har rutiner är ett lyckligt barn Ett barn som lär sig göra avkall på sin egen kropps signaler som underkastar sig kulturens krav och klockans krav är ett lyckligt barn Ett barn som slutar protestera är ett lyckligt barn Ett tyst barn är ett lyckligt barn © Marit Olanders Tidigare publicerad i Det grymma svärdet #23

På måndag stänger Sara på tisdag Johanna på onsdag Emma på torsdag Kristina och på fredag alternerar Jakob med Margareta Hur ska jag någonsin veta vem jag ska söka, var jag ska leta? Ingen är någonsin beständig Mönstret är för svårt att se Alla nya gör mig snurrig invändigt om exklusivitet lönar sig inte att be. © Marit Olanders 2014