Jag kunde ha fortsatt på inslagen väg mors och mormors Myrdals, Spocks och Anna Wahlgrens Jag kunde ha satt mina känslor i stål gjort mig oemottaglig för barnens gråt Gjort mig onåbar för barnet i mig själv Jag kunde ha gjort som de Dyrkat klockan och BVC Jag kunde ha blivit som de varit lydig och snäll rationell och effektiv som en maskin dövat längtan med heltidsjobb och vin Det var bara att jag inte kunde det Jag stod inte ut att se min dotter närsynt famla efter mig ensam i sin vagga stod inte ut med tanken på att hon skulle gråta på att jag skulle svika Jag var tvungen att tänka i nya banor bryta gamla vanor helt och radikalt och skaffa nya traditioner En modern lägereld i vår stationära dator med tjockskärm länkade mig samman med andra i samma ärende och ut i världen Men det stod mig dyrt Priset jag betalade: Att jag provocerade med min påstådda blödighet och eftergivenhet Men ännu mer min växande insikt om
Marit Olanders skriver och skapar