Tornseglaren blogg

Mamma kommer inte hem i kväll Någon annan får laga mat, diska, plocka undan kolla läxor Mamma kommer inte hem i kväll Jag skulle ju bara köra hem från jobbet en vanlig tisdag Mamma står vid rött ljus på Amiralsgatan I backspegeln syns bilen bakom närma sig hur den inte stannar Med en stöt och ett knak i nacken klipps vardagen av Vågar inte röra huvudet inte köra paralyserad En kvinna på övergångsstället kommer hitåt öppnar bildörren utifrån öppen, orolig blick tar upp mobilen Trafiken brusar, brusar i mitt huvud i filerna runt omkring sirener, blåljusflimmer Mamma kommer inte hem i kväll En brandman kliver in i baksätet handskbeklädda händer håller huvudet stilla tills på något sätt jag kommer in i ambulansen in på akuten allt snurrar tankarna på allt som måste göras allt som inte kan bli gjort © Marit Olanders 2014

Gå och lägg dig, pappa Åberg med dig intill kan Alfons somna gott. I en mansålder och mer har du varit en ikon av nästan alltför snäll förälder ur de vuxnas perspektiv. Gå och lägg dig, pappa Åberg så behöver inte Alfons ljuga om törst och kissdags och inte våndas när ensamrädslan kommer smygande som ett lejon under sängen. Intill dig, pappa Åberg bleknar lejonet och dunstar. För Alfons, som det barn han är flyr till och inte från . I barnkamrars tomhet skapas skräckkamrars monster. Gå och lägg dig, pappa Åberg du får ändå inget annat gjort Din son ropar på dig i hudlös ångest på barns subtila sätt förklädd till finurlig munterhet. Så gå och lägg dig, pappa Åberg jag vet att du är trött så slipper du somna på golvet och i stället få vila intill det finaste du har. Dela säng och cykler, pappa Åberg, med Alfons snusande intill lägg armen om hans lugna kropp känn hans fotsulor mot ditt lår låt sömnen ko

Hela mitt väsen saknar dig hela mitt väsen längtar efter dig Hela tillvaron värker av saknad efter dig. Vågor som slår mot en öde strand: Saknad Längtan Smärta Saknad Längtan Smärta. De som passar mig försöker avleda mig. Pratar med mig om annat Smackar, viftar med leksaker. De stör mig. Jag måste koncentrera mig på min saknad och längtan och smärta för att du inte ska försvinna ur mitt minne och jag ska mista min fasta punkt i världsalltet och slungas ut i tomma rymden. © Marit Olanders 2013