Fortsätt till huvudinnehåll

JOHN BERÄTTAR OM SIN DAGBOK

Bild
Av
Hej, jag heter John
Du kanske har läst om mig
Daniel Stern skrev min dagbok
som han trodde
att jag upplevde
mitt liv.

Stern såg på mig
när jag vaknade
i spjälsängen
ensam i rummet.

Han trodde
att jag var tillfreds
med att se på spjälorna
och ljusets vägar
genom rummet.

Att fyra timmar
ensam i ett rum
var helt okej.

Han såg inte
att jag hela tiden insåg
att något var allvarligt fel
och inte kunde uttrycka det,

Han såg inte
att jag ville amma
många, många gånger
under de fyra timmarna

men att min amningslängtan
 villades bort med napp
leksaker
vaggning
tvång.

När saknaden
och hungern
och begäret till slut
överrumplade mig
övermannade mig
och känslorna blev för stora
storm och kaos utbröt i mig

Inte ens då
hämtade han mamma

I fem
helveteslånga minuter
lät Stern mig
bekämpa stormen ensam

Fem minuter
En oöverblickbar evighet
När man är fyra veckor
och inget förstår
om tid

För allt jag visste
var jag övergiven.

När ingen var där
måste jag ta till min sista,
mest kostsamma
signal till omvärlden:

Att skrika
för livet
allt jag någonsin
förmådde

Än förstår jag inte
att mamma ändå finns
när hon inte syns

att hon är där,
någonstans
på andra sidan
barnkammarväggen

Än litar jag bara
på mina sinnens förnimmelser
och de säger mig
att jag är övergiven.

Än regerar
fem minuters
totala övergivenhets
dödsskräck.

© Marit Olanders 2014




Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Av
Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...
2 kommentarer
Läs mer

EXPERTERNA

Av
De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...
2 kommentarer
Läs mer

CLOSING TIME

Av
It’s closing time It’s time to say good-bye  It’s time to close the door and go To go home for good by train and plane Leave the era of my life from when adulthood began ’Til I was reasonably healed and sound Leave the era of my life when she was always there kept scaffolding so I could reconstruct It’s closing time The close of growing strong Scaffold’s resting on the ground and I’ve grown strong enough to greet fragilitiy of spring’s first buds Strong enough to reach out a hand  for those who need  Now it’s time to open new doors in my life It’s time to set in work  all good I earned to further teach what I have learned © Marit Olanders
Skicka en kommentar
Läs mer