Fortsätt till huvudinnehåll

JOHN BERÄTTAR OM SIN DAGBOK

Bild
Av
Hej, jag heter John
Du kanske har läst om mig
Daniel Stern skrev min dagbok
som han trodde
att jag upplevde
mitt liv.

Stern såg på mig
när jag vaknade
i spjälsängen
ensam i rummet.

Han trodde
att jag var tillfreds
med att se på spjälorna
och ljusets vägar
genom rummet.

Att fyra timmar
ensam i ett rum
var helt okej.

Han såg inte
att jag hela tiden insåg
att något var allvarligt fel
och inte kunde uttrycka det,

Han såg inte
att jag ville amma
många, många gånger
under de fyra timmarna

men att min amningslängtan
 villades bort med napp
leksaker
vaggning
tvång.

När saknaden
och hungern
och begäret till slut
överrumplade mig
övermannade mig
och känslorna blev för stora
storm och kaos utbröt i mig

Inte ens då
hämtade han mamma

I fem
helveteslånga minuter
lät Stern mig
bekämpa stormen ensam

Fem minuter
En oöverblickbar evighet
När man är fyra veckor
och inget förstår
om tid

För allt jag visste
var jag övergiven.

När ingen var där
måste jag ta till min sista,
mest kostsamma
signal till omvärlden:

Att skrika
för livet
allt jag någonsin
förmådde

Än förstår jag inte
att mamma ändå finns
när hon inte syns

att hon är där,
någonstans
på andra sidan
barnkammarväggen

Än litar jag bara
på mina sinnens förnimmelser
och de säger mig
att jag är övergiven.

Än regerar
fem minuters
totala övergivenhets
dödsskräck.

© Marit Olanders 2014




Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Av
Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...
2 kommentarer
Läs mer

MODERNISMENS SPÄDBARN

Av
Strindberg skrev om att riva hus För att få in mera luft och ljus Det gamla samhället skulle bort Även mänskan skulle bli en ny sort Utan bidragsberoende och kriminalitet, Lättja och annan besvärlighet Det moderna samhället kräver karaktär Och passar bäst en härdad solitär Så hände det som aldrig tidigare hänt De minsta barnen ingick i ett experiment: I ett slag så underkändes Nedärvd visdom, allting vändes: Mödrar och mormödrar förklarades som dumma Barnuppfostran skulle ske till vetenskapens fromma Myndiga män gav mammor råd Kärlek och ömhet fann ingen nåd. Med förlöjliganden, hot och skam Nådde de nya råden fram Rutiner och renlighet! Och inte minst, regelbundenhet! Ammar du för ofta är du lat Amning blir till bara mat Där ständig närhet förut fanns Höll Den Goda Modern nu distans Att hålla spädbarnen på gott humör Blev på samhällskroppen en tumör Som måste skäras bort Och barn i stället hållas kort Kring barne...
Skicka en kommentar
Läs mer

Den tysta revolutionen

Av
 Recension Sidsel Pape (red.) Ammerevolusjonen 1968-1975 Oslo: Fagbokforlaget, 2022 Det skedde en revolution i Norden för ungefär 50 år sedan som kallades den tysta revolutionen.   Den ändrade spädbarnens tillvaro i grunden, och även deras mödrars. Före revolutionen var mödrar och barn slavar i en patriarkal och barnfientlig regim, fysiskt åtskilda i olika rum så snart navelsträngen hade klippts. På BB-avdelningarna satt kvinnorna, gråtiga av baby blues med smärtande, svullna och sprängfyllda bröst, och i barnsalarna låg deras barn och skrek av hunger och ensamhet. Regler, renlighet och rutiner präglade sjukhusen. Var fjärde timme rullades barnen in till mödrarna och då skulle det ammas, vare sig barnen skrek till den grad att de inte kunde greppa bröstvårtan eftersom de höll tungan pressad mot gommen, eller sov så djupt att de inte gick att väcka. Allt skedde i vetenskapens namn och kvinnorna fick stränga order om att fortsätta amma på regelbundna klockslag efter hemgång...
Skicka en kommentar
Läs mer