Tornseglaren blogg

Ja, man kan amma nu igen Fast det bara var en timme eller tre kvart eller tio minuter sedan förra gången. Ja, man kan. Det går an. Ja, man kan amma på minsta gny när liten hand söker liten mun när huvudet vrids mot väntat bröst. Ja, man kan. Det går an. Ja, man kan amma utan att veta varför och låta sitt barn avgöra om hen drivs av hunger eller törst eller för en stund bara vill vara riktigt, riktigt nära. Ja man kan. Det går an. Ja, man kan amma och själv göra annat sånt som man kan göra när ens barn ligger stilla och är nöjd. Ja, man kan. Det går an. Ja, man kan amma till vakenhet och för att söva och när ens barn tror att det är morgon och vill gå upp lägger man sig närmare tar fram bröstet och båda somnar om ännu en gång. Ja, man kan. Det går an. Ja, man kan amma i mataffären på bussen på krogen eller mitt på stadens torg. Ja, man kan. Det går an. Ja, man

Det här är ett erbjudande som du inte kan motstå Du kan få köpa gummistövlar och alltid hålla dig torr i lera, snöslask och gödsel Du kan få köpa elektricitet och spis, kyl och ljus Du kan få köpa sjukhusvård Mediciner, vaccinationer och operationer som låter dig och dina närmaste leva och överleva på ett sätt som hittills varit omöjligt Priset kan tyckas högt men det är verkligen ett enastående erbjudande Ditt unika paketpris Din kropp ditt medvetande din lydnad Din frihet Hela den grönskande jorden Ditt rena vatten Din gnistrande stjärnhimmel Din tystnad Men jag vet Du kan inte säga nej © Marit Olanders

Ställ dig här i ledet så ska vi sakta gå runt stolarna i rader rygg mot rygg När musiken plötsligt stannar och kaos utbryter ser jag och hur varje gång någon annan sätter sig samtidigt, på samma stol, någon som är snabb och ryter: JAG var här först! Då vet jag att det är sant att hon har rätt till stolen och jag ska avstå. Stå och avstå för att jag aldrig hinner fram i tid, tror jag, men i själva verket gör det för ont i mig att se någon annan ledsen stå På alla riktiga kalas gäller det att hålla sig framme konkurrera ut och komma först Åren gick rosettofsar blev till gråsprängt h år och vita knästrumpben fick åderbråck men fortfarande ska vi leka Hela havet stormar för livet är en fest Tänk om någon någon gång räckte fram en hand och sa: Kom vi går tillsammans du och jag vi delar på en stol du kan sitta bredvid mig Ja hur skulle världen se ut om vi lekte omvänt Hela

Lycka är inte att ha utan att finna Fynden är sökandets drivkraft och mål Olycka är inte att undvara utan att mista förlusten en oro som lämnar ett hål Och den största lyckan av alla som händer när förlusten negeras och den älskade återvänder © Marit Olanders