Fortsätt till huvudinnehåll

JA, MAN KAN

Bild
Av
Ja, man kan amma nu igen
Fast det bara var en timme
eller tre kvart
eller tio minuter
sedan förra gången.

Ja, man kan.
Det går an.

Ja, man kan amma
på minsta gny
när liten hand
söker liten mun
när huvudet vrids
mot väntat bröst.

Ja, man kan.
Det går an.

Ja, man kan amma
utan att veta varför
och låta sitt barn avgöra
om hen drivs av hunger
eller törst
eller för en stund
bara vill vara
riktigt, riktigt nära.

Ja man kan.
Det går an.

Ja, man kan amma
och själv göra annat
sånt som man kan göra
när ens barn ligger stilla
och är nöjd.

Ja, man kan.
Det går an.

Ja, man kan amma
till vakenhet
och för att söva
och när ens barn
tror att det är morgon
och vill gå upp
lägger man sig närmare
tar fram bröstet
och båda somnar om
ännu en gång.

Ja, man kan.
Det går an.

Ja, man kan amma
i mataffären
på bussen
på krogen
eller mitt på
stadens torg.

Ja, man kan.
Det går an.

Ja, man kan amma den
som även äter annan mat
som kan gå och springa
och snubbla och skrapa knäet
skriva bokstäver
och knäppa knappar
och belevat fråga
om hen får.

Ja, man kan.
Det går an.

Ja, man kan amma
lite vid sidan om
med tomma bröst
eller kaos i sitt hjärta
även om man
lever på mackor
och SSRI

Ja, man kan
Det går an.

Ja, man kan strunta
helt och hållet
i att amma
om man inte vill
eller inte kan.

Ja, man kan
Det går an.


© Marit Olanders
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Av
Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L
2 kommentarer
Läs mer

Illustreradeliv - vår webshop för prints och böcker

Av
Nu öppnar vi webshopen Illustreradeliv . Där kan man köpa prints av Patrik Johanssons andlöst vackra konstverk, inte minst illustrationerna till boken Brinna i svart, som släpps i dagarna. De flesta bilderna finns i olika storlek, och en del i olika färgsättningar. I webshopen finns också Marit Olanders diktsamlingar Modernismens spädbarn och Grogrund . Välkommen in!
Skicka en kommentar
Läs mer

Den tysta revolutionen

Av
 Recension Sidsel Pape (red.) Ammerevolusjonen 1968-1975 Oslo: Fagbokforlaget, 2022 Det skedde en revolution i Norden för ungefär 50 år sedan som kallades den tysta revolutionen.   Den ändrade spädbarnens tillvaro i grunden, och även deras mödrars. Före revolutionen var mödrar och barn slavar i en patriarkal och barnfientlig regim, fysiskt åtskilda i olika rum så snart navelsträngen hade klippts. På BB-avdelningarna satt kvinnorna, gråtiga av baby blues med smärtande, svullna och sprängfyllda bröst, och i barnsalarna låg deras barn och skrek av hunger och ensamhet. Regler, renlighet och rutiner präglade sjukhusen. Var fjärde timme rullades barnen in till mödrarna och då skulle det ammas, vare sig barnen skrek till den grad att de inte kunde greppa bröstvårtan eftersom de höll tungan pressad mot gommen, eller sov så djupt att de inte gick att väcka. Allt skedde i vetenskapens namn och kvinnorna fick stränga order om att fortsätta amma på regelbundna klockslag efter hemgång för annars sk
Skicka en kommentar
Läs mer