Tunga de gungar ytan slät och len lyfta till klyfta under hals och nyckelben dömda att bli gömda moral för patriarkat stressas och pressas ihop i apparat Och där, på en skärm - - - deras virrvarr av gångar så långa och många alveolernas vimmel en inre stjärnhimmel De mättar och gläder, väcker och söver Mjölken töms av, fylls på och blir över När man inget vill och inget förmår då finns brösten där och förstår De lugnar och lindrar dämpar och hindrar hungern från att växa sig stor med makt att ge liv de ger perspektiv åt uråldrigt värv att vara mor © Marit Olanders
Marit Olanders skriver och skapar