Fortsätt till huvudinnehåll

GROGRUND - powerpoesi

Snart släpper Marit Olanders sin andra diktsamling GROGRUND.

Omslag: Patrik Johansson

Efter att ha utforskat barnets perspektiv i lyrikdebuten Modernismens spädbarn fokuserar Marit Olanders nu på det uppväxande barnets omvandling till förälder. Hon skildrar föräldraskapet som en brytning med de egna föräldrarna och relationen med barnet som en grogrund för kärlek.

I Grogrund finns dikter om personligt och samhälleligt sönderfall, om att vara den ofrivilligt duktiga skolflickan medan minorna i kärnfamiljen och villatristessen ständigt hotar brisera. Här finns dikter om att föda barn och amma, om klimakterium och mammografi. Här finns påminnelser om patriarkatets ständiga närvaro; om mansplaining och samtycke. Här finns dikter om ickefungerande föräldrakontakt, om att ta hand om åldrande föräldrar men aldrig räcka till.

Här finns dikter om att finna en omstart. Här finns dikter om att vända destruktivt till konstruktivt Här finns dikter om strävan att ge sina barn en mer harmonisk uppväxt än man själv hade, i strid med samhälleliga och patriarkala normer. Det är dikter om att hitta sin power och ge den vidare till andra. 

Powerpoesi


För dig som inte brukar läsa poesi, nödvändigtvis
för dig som vill utforska din sårbarhet
för dig som vill utforska din power
för dig som har fått nog av patriarkatet
för dig som plåstrar om dina sår
för dig som vill känna smärtan när plåstret rycks av och lättnaden när det är borta
för dig som håller din ömtåligt sovande bebis i famnen
för dig som försöker hantera tomheten efter utflugna barn
för dig som vill ha perspektiv på de första 50 åren
för dig som vill resa dig, skaka av dig dammet och gå vidare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...

MODERNISMENS SPÄDBARN

Strindberg skrev om att riva hus För att få in mera luft och ljus Det gamla samhället skulle bort Även mänskan skulle bli en ny sort Utan bidragsberoende och kriminalitet, Lättja och annan besvärlighet Det moderna samhället kräver karaktär Och passar bäst en härdad solitär Så hände det som aldrig tidigare hänt De minsta barnen ingick i ett experiment: I ett slag så underkändes Nedärvd visdom, allting vändes: Mödrar och mormödrar förklarades som dumma Barnuppfostran skulle ske till vetenskapens fromma Myndiga män gav mammor råd Kärlek och ömhet fann ingen nåd. Med förlöjliganden, hot och skam Nådde de nya råden fram Rutiner och renlighet! Och inte minst, regelbundenhet! Ammar du för ofta är du lat Amning blir till bara mat Där ständig närhet förut fanns Höll Den Goda Modern nu distans Att hålla spädbarnen på gott humör Blev på samhällskroppen en tumör Som måste skäras bort Och barn i stället hållas kort Kring barne...

Den tysta revolutionen

 Recension Sidsel Pape (red.) Ammerevolusjonen 1968-1975 Oslo: Fagbokforlaget, 2022 Det skedde en revolution i Norden för ungefär 50 år sedan som kallades den tysta revolutionen.   Den ändrade spädbarnens tillvaro i grunden, och även deras mödrars. Före revolutionen var mödrar och barn slavar i en patriarkal och barnfientlig regim, fysiskt åtskilda i olika rum så snart navelsträngen hade klippts. På BB-avdelningarna satt kvinnorna, gråtiga av baby blues med smärtande, svullna och sprängfyllda bröst, och i barnsalarna låg deras barn och skrek av hunger och ensamhet. Regler, renlighet och rutiner präglade sjukhusen. Var fjärde timme rullades barnen in till mödrarna och då skulle det ammas, vare sig barnen skrek till den grad att de inte kunde greppa bröstvårtan eftersom de höll tungan pressad mot gommen, eller sov så djupt att de inte gick att väcka. Allt skedde i vetenskapens namn och kvinnorna fick stränga order om att fortsätta amma på regelbundna klockslag efter hemgång...