Fortsätt till huvudinnehåll

Morgon på Högalid

Bild
Av
7 på morgonen
Aldrig ligger himlen över Högalid så oförstörd som då

Innan dagen har smutsat ner den med sin trycksvärta
Gjort stora revor med sina klor
Och lämnat den för att dö

Då ligger himlen klar och sval
Som att den försöker hämta kraft innan allt tar fart

En fusion av färger
Ultramarin i mängder längst upp
Som övergår i suddiga fält av vitt och orange för att landa mjukt i ljus cerise
Den kolsvarta silhuetten av byggnadsställningar runt grannhusens tak bryter av
På en av stolparna sitter en fågel
Tror det är en skata
Det brukar det vara

Förstår den vilken bakgrund den utgör en så tydlig del av?
Vad den kommer ifrån?
Jag tror inte det
Det är väl det som är problemet
Att ingen av oss
Eller väldigt få
Har en nyanserad bild av just det

Vi föds med ryggen mot vår bakgrund
Växer upp och lutar blöjgumpar och vilsna hängande tonårsjeans mot den
Oavsett hur lite eller mycket stöd den erbjuder
Som vuxna står vi lydigt kvar
Kanske skrapar vi lite med nyfikna fingernaglar på den skrovliga ytan
Men det blir sällan mer än så
Det är nog tryggast ändå

Ryggen mot en milsvid kuliss
Som kan gå i ett batikmönster av indigo och sorger
Eller sprudlande som den mest färgglada av alla tecknade filmer
En outtömlig källa
Om vi vågar vända oss om
Så kan vi ta reda på vilket

Vänd dig om NU
Som att hoppa från tian
Blunda hårt, håll andan och bara gör det
Riv av plåstret och njut av några intensiva sekunder av smärta som kanske övergår i njutning

Möt stormens piskande regn
Möt en oväntad men välkommen februari-sol som skänker hopp om liv igen
Möt åskans majestätiska dån
Möt alla spöken du flytt ifrån
Ylande vargar med dina föräldrars ansikten
Och kanske en sjungande näktergal

Vänd dig om nu
Vänd dig mot mörkret från igår
Det svarta vita
Och även det gråa
Bada i pastellfärgerna från idag och fantisera om neonfärgerna av imorgon

© Patrik Johansson
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Av
Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...
2 kommentarer
Läs mer

MODERNISMENS SPÄDBARN

Av
Strindberg skrev om att riva hus För att få in mera luft och ljus Det gamla samhället skulle bort Även mänskan skulle bli en ny sort Utan bidragsberoende och kriminalitet, Lättja och annan besvärlighet Det moderna samhället kräver karaktär Och passar bäst en härdad solitär Så hände det som aldrig tidigare hänt De minsta barnen ingick i ett experiment: I ett slag så underkändes Nedärvd visdom, allting vändes: Mödrar och mormödrar förklarades som dumma Barnuppfostran skulle ske till vetenskapens fromma Myndiga män gav mammor råd Kärlek och ömhet fann ingen nåd. Med förlöjliganden, hot och skam Nådde de nya råden fram Rutiner och renlighet! Och inte minst, regelbundenhet! Ammar du för ofta är du lat Amning blir till bara mat Där ständig närhet förut fanns Höll Den Goda Modern nu distans Att hålla spädbarnen på gott humör Blev på samhällskroppen en tumör Som måste skäras bort Och barn i stället hållas kort Kring barne...
Skicka en kommentar
Läs mer

Den tysta revolutionen

Av
 Recension Sidsel Pape (red.) Ammerevolusjonen 1968-1975 Oslo: Fagbokforlaget, 2022 Det skedde en revolution i Norden för ungefär 50 år sedan som kallades den tysta revolutionen.   Den ändrade spädbarnens tillvaro i grunden, och även deras mödrars. Före revolutionen var mödrar och barn slavar i en patriarkal och barnfientlig regim, fysiskt åtskilda i olika rum så snart navelsträngen hade klippts. På BB-avdelningarna satt kvinnorna, gråtiga av baby blues med smärtande, svullna och sprängfyllda bröst, och i barnsalarna låg deras barn och skrek av hunger och ensamhet. Regler, renlighet och rutiner präglade sjukhusen. Var fjärde timme rullades barnen in till mödrarna och då skulle det ammas, vare sig barnen skrek till den grad att de inte kunde greppa bröstvårtan eftersom de höll tungan pressad mot gommen, eller sov så djupt att de inte gick att väcka. Allt skedde i vetenskapens namn och kvinnorna fick stränga order om att fortsätta amma på regelbundna klockslag efter hemgång...
Skicka en kommentar
Läs mer