Morgon på Högalid

7 på morgonen

Aldrig ligger himlen över Högalid så oförstörd som då

Innan dagen har smutsat ner den med sin trycksvärta

Gjort stora revor med sina klor

Och lämnat den för att dö

Då ligger himlen klar och sval

Som att den försöker hämta kraft innan allt tar fart

En fusion av färger

Ultramarin i mängder längst upp

Som övergår i suddiga fält av vitt och orange för att landa mjukt i ljus cerise

Den kolsvarta silhuetten av byggnadsställningar runt grannhusens tak bryter av

På en av stolparna sitter en fågel

Tror det är en skata

Det brukar det vara

Förstår den vilken bakgrund den utgör en så tydlig del av?

Vad den kommer ifrån?

Jag tror inte det

Det är väl det som är problemet

Att ingen av oss

Eller väldigt få

Har en nyanserad bild av just det

Vi föds med ryggen mot vår bakgrund

Växer upp och lutar blöjgumpar och vilsna hängande tonårsjeans mot den

Oavsett hur lite eller mycket stöd den erbjuder

Som vuxna står vi lydigt kvar

Kanske skrapar vi lite med nyfikna fingernaglar på den skrovliga ytan

Men det blir sällan mer än så

Det är nog tryggast ändå

Ryggen mot en milsvid kuliss

Som kan gå i ett batikmönster av indigo och sorger

Eller sprudlande som den mest färgglada av alla tecknade filmer

En outtömlig källa

Om vi vågar vända oss om

Så kan vi ta reda på vilket

Vänd dig om NU

Som att hoppa från tian

Blunda hårt, håll andan och bara gör det

Riv av plåstret och njut av några intensiva sekunder av smärta som kanske övergår i njutning

Möt stormens piskande regn

Möt en oväntad men välkommen februari-sol som skänker hopp om liv igen

Möt åskans majestätiska dån

Möt alla spöken du flytt ifrån

Ylande vargar med dina föräldrars ansikten

Och kanske en sjungande näktergal

Vänd dig om nu

Vänd dig mot mörkret från igår

Det svarta vita

Och även det gråa

Bada i pastellfärgerna från idag och fantisera om neonfärgerna av imorgon

© Patrik Johansson