7 på morgonen
Aldrig ligger himlen över Högalid så oförstörd som då
Innan dagen har smutsat ner den med sin trycksvärta
Gjort stora revor med sina klor
Och lämnat den för att dö
Då ligger himlen klar och sval
Som att den försöker hämta kraft innan allt tar fart
En fusion av färger
Ultramarin i mängder längst upp
Som övergår i suddiga fält av vitt och orange för att landa mjukt i ljus cerise
Den kolsvarta silhuetten av byggnadsställningar runt grannhusens tak bryter av
På en av stolparna sitter en fågel
Tror det är en skata
Det brukar det vara
Förstår den vilken bakgrund den utgör en så tydlig del av?
Vad den kommer ifrån?
Jag tror inte det
Det är väl det som är problemet
Att ingen av oss
Eller väldigt få
Har en nyanserad bild av just det
Vi föds med ryggen mot vår bakgrund
Växer upp och lutar blöjgumpar och vilsna hängande tonårsjeans mot den
Oavsett hur lite eller mycket stöd den erbjuder
Som vuxna står vi lydigt kvar
Kanske skrapar vi lite med nyfikna fingernaglar på den skrovliga ytan
Men det blir sällan mer än så
Det är nog tryggast ändå
Ryggen mot en milsvid kuliss
Som kan gå i ett batikmönster av indigo och sorger
Eller sprudlande som den mest färgglada av alla tecknade filmer
En outtömlig källa
Om vi vågar vända oss om
Så kan vi ta reda på vilket
Vänd dig om NU
Som att hoppa från tian
Blunda hårt, håll andan och bara gör det
Riv av plåstret och njut av några intensiva sekunder av smärta som kanske övergår i njutning
Möt stormens piskande regn
Möt en oväntad men välkommen februari-sol som skänker hopp om liv igen
Möt åskans majestätiska dån
Möt alla spöken du flytt ifrån
Ylande vargar med dina föräldrars ansikten
Och kanske en sjungande näktergal
Vänd dig om nu
Vänd dig mot mörkret från igår
Det svarta vita
Och även det gråa
Bada i pastellfärgerna från idag och fantisera om neonfärgerna av imorgon
© Patrik Johansson
Kommentarer
Skicka en kommentar