PÅ GOLVET I MIN DOTTERS RUM

Jag sitter på golvet i min dotters rum
Bland troll med färgglada hår och bilar som har ont i naveln
Spridda småsaker tar över mattan
Tillsammans med ett dukat kalas utan särskild anledning
För vi behöver ingen
Härifrån kan jag bara se himlen
när jag tittar ut genom fönstret
Inga hus
Ingen betong
Inte ens en takås
Bara coelinblått, långa kritstreck efter flygplan och en och annan fiskmås
Och så skatorna som bygger bo
Om vi sträcker på nacken lite grann
För att vi vet att dom finns där
Högst upp i trädet som står som ett monument mitt på gården
Vi följer deras byggprojekt
Och undrar om deras bebisar kommer snart

Säg mig skator
Ert bo, som ni har byggt på så länge
Pinne efter pinne
Kvist efter kvist
Det verkar stå emot varenda orkanvind på Högalidsvägen
Där det alltid blåser hundra gånger hårdare än i resten av världen
Säg mig
Om det nån gång blåser ner på marken och sprids med vinden
Orkar ni då bygga upp det från grunden?

Inspireras av skatornas kamp min älskade unge
För dom ger aldrig upp
Trots att vissa kvistar inte passar
Eller faller ur näbben längs vägen
Sluta aldrig kämpa och slåss
Trots att det stormar
Så är du oförstörbar
Och ingen kan nånsin komma åt dig

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...

Läs mer

EXPERTERNA

De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...

Läs mer

CLOSING TIME

It’s closing time It’s time to say good-bye It’s time to close the door and go To go home for good by train and plane Leave the era of my life from when adulthood began ’Til I was reasonably healed and sound Leave the era of my life when she was always there kept scaffolding so I could reconstruct It’s closing time The close of growing strong Scaffold’s resting on the ground and I’ve grown strong enough to greet fragilitiy of spring’s first buds Strong enough to reach out a hand for those who need Now it’s time to open new doors in my life It’s time to set in work all good I earned to further teach what I have learned © Marit Olanders

Läs mer

Tornseglaren blogg

Leta i den här bloggen