Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

ETT GÖMSTÄLLE

Jag har en plats åt dig i mitt hjärta Här kan du vara och vila Här har du en kudde att luta ditt huvud mot och en liten lampa att släcka och tända Jag ser nog att du har farit illa ditt bagage är medfaret och tungt I mitt hjärta kan du vara stilla En kudde och en liten lampa: allt är lugnt. © Marit Olanders # lyrikfredag

DU DUGER SOM DU ÄR

Du duger som du är som liljorna på marken de skaffar inte hemma-spa som fåglarna i skyn de vill inte ha ny bil Du duger som du är med brister, bristningar, skuld och skam Du blir inte bättre av att imponera inte av att älska mer din spegelbild Sänd din blomstjälk ut i världen fri från ego och begär Du duger som du är © Marit Olanders

VISSA BARN OCH ANDRA

En del barn tas om hand av föräldrarna Andra barn tar vara på sig själva. En del barn får pålitlighet kramar och leenden Andra får tak över huvudet mat och en säng att sova i och åter andra får en biljett. En del barn har någon som bryr sig om dem ser deras belägenhet och agerar ombud. Andra barn får föra sin egen talan. En del barn har någon att vända sig till någon att tjata på och skälla på att lirka med och linda runt sitt finger. Andra barn ser på det med förakt alltid på sin vakt att värna frihet och suveränitet. Vissa barn är en del av ett sammanhang gemenskap i familj och släkt och samhälle En räkmacka in i medborgarskap och inkludering. Andra barn rår helt sig själva För dem är ”samhället” en frånvarande abstraktion inte till för dem. En del barn tycks jämt må bra och passa in och göra rätt. För andra barn finns blott deras eget sätt. ...

DE OÖNSKADES ÖNSKAN

Vi är de oönskade barnen de ångrade barnen de oväntade och osynliga barnen Vi bär med oss vår historia vår hunger som ett brännmärke i pannan fast det inte syns utan finns där, på andra sidan skallbenet i orbiofrontala cortex Svarta råkor som kraxar i ett höstkalt träd Vi kämpar, gråter, söker hoppas på revansch, att väcka fruktan eller åtrå önskan längtan Att bli synliga, på riktigt eller i brist därpå vafan som helst © Marit Olanders Tidigare publicerad i Det grymma svärdet #24