Tornseglaren blogg

7 på morgonen Aldrig ligger himlen över Högalid så oförstörd som då Innan dagen har smutsat ner den med sin trycksvärta Gjort stora revor med sina klor Och lämnat den för att dö Då ligger himlen klar och sval Som att den försöker hämta kraft innan allt tar fart En fusion av färger Ultramarin i mängder längst upp Som övergår i suddiga fält av vitt och orange för att landa mjukt i ljus cerise Den kolsvarta silhuetten av byggnadsställningar runt grannhusens tak bryter av På en av stolparna sitter en fågel Tror det är en skata Det brukar det vara Förstår den vilken bakgrund den utgör en så tydlig del av? Vad den kommer ifrån? Jag tror inte det Det är väl det som är problemet Att ingen av oss Eller väldigt få Har en nyanserad bild av just det Vi föds med ryggen mot vår bakgrund Växer upp och lutar blöjgumpar och vilsna hängande tonårsjeans mot den Oavsett hur lite eller mycket stöd den erbjuder Som vuxna står vi lydigt kvar Kanske...

Det är tomt i bassängen nu sånär som på en pappa hans son Jag tar min simväska och går därifrån med ryggen rak och långa steg Jag känner hur jag ler Jag kan inte stå emot, jag ler och låter leendet bre ut sig i hela kroppen för jag har simmat, simmat tills svarta fläckar gled framför mig i simglasögonen tills jag trodde jag skulle spy eller kanske drunkna Jag har simmat hela min styrka och min nyfunna värdighet Min ungdom fick aldrig blomma ut Den snördes åt och ströps av patriarkatets stenhårda sociala kontroll Det är en annan tid nu för mig och för världen Patriarkatet finns kvar, Nu är man en fuckgirl och hora i stället för skubb och slyna Skillnaden är att nu kan man polisanmäla och kanske bli tagen på allvar Jag lever hellre nu än i någon annan historisk tid Jag simmar nu Längd efter längd 3000 meter idag igen och gör det i en frihet som jag inte kunde föreställa mig då, på 80-talet när jag fåfängt hoppades att...

Utforska din inre ängslighet  Undersök ditt fåfänga hopp att du ska känna dig älskad som du är av dem som är de allra viktigaste dina resonanskärl och ditt ursprung Räkna guldstjärnorna du fick för ditt goda uppförande räkna hoten om indragna privilegier när du inte kunde leva upp till kraven räkna straffen och betänk alla gånger dina ansträngningar svävade osynliga förbi Upptäck din inre ängslighet skräcken att inte synas, inte duga Syna den i dess slitna sömmar knyckla ihop den och VRÄK den ©Marit Olanders Tidigare  publicerad i Olanders, Marit: GROGRUND - powerpowesi. Apus förlag 2018.

Jag städar ut en duktiga flickan Hon som inte var en sån Jag trodde hon hade gått självmant för länge sen Ändå var lager på lager kvar av flickan som inte var en sån. Hon som inte var en sån som klädde sig utmanande käftade emot och gjorde revolt i det öppna utan i skymundan Som hade ett genomfalskt lager av kortklippt naturlig ärlighet och folk gick på det gång på gång när hon log rart och sa Tack Hennes frånvaro av smink en mask av att vara till lags för att inte vara en sån Hon som i decennier inte förstod att det bara var priset för att komma ut som en sån som var för högt att det var en ren affärsuppgörelse, träffad innan hon visste vad hon skrev under En kompromiss mellan högt pris  och utbyte Jag var en sån som var rädd för att bli påkommen som insåg följderna och inte vill ta dem Jag visste att konsekvenserna skulle bli katastrofala © Marit Olanders Illustration: © Patrik Johansson och Marit Olanders ...

I sagan om mig själv Så abdikerade mina föräldrar från tronen för länge sen Man kunde visst det Varsågod sa dom Den är din nu Men det var inte med glädje jag betraktade den tomma platsen Det var med skräck  som jag vände bort blicken  Och tänkte, att om jag blundar hårt  Och tittar dit igen Så kanske kungaparet är där Och dom skrattar till För att allt blev lite tokigt Men dom har  ångrat sig och kommit tillbaks Bestämt sig för att sitta kvar Istället för att lämna allt ansvar Över nutid och framtid I knät på ett litet barn Att falla fritt må vara den yttersta formen av frihet Såvida någon står redo att ta emot  Men det fanns ingen där Bara deras tomma tron Jag föll handlöst ner Och landade hårt På dess vassa kanter Slog jag mig gul och blå Inga famnar var öppna Inga vänliga ord fanns där för att trösta  Inga tårar skulle torkas Inga sår plåstras om Och inga bulor skulle blåsas på In...

Pärlor på tråd i mitt djupaste inre Jag lämnar dem ifrån mig, en och en Ibland i fas med månen, ibland inte och varje gång blir jag mitt mest attraktiva själv med klarare hy, rakare hållning och mer blodfyllda slemhinnor  Hela kroppen förberedd så att livet kan börja om därinne Pärlor på tråd tre stannade kvar, gick ett annat öde till mötes än de hundrade övriga som löstes upp och sköljdes ut Pärlorna på tråd blir allt färre Jag fortsätter att lämna dem ifrån mig utan medveten kontroll Får känna mig fantastisk några dagar då och då redo att göra barn Pärlorna på tråd osynliga i mitt inre En efter en vandrar de iväg längs sin mörka varma gång Kanske är nu bara tråden kvar Vad livet ska bli grått och trist när jag inga pärlor längre har © Marit Olanders Tidigare publicerad i GROGRUND Apus förlag 2018

Sagt om Grogrund av läsare:  "Man förstår, blir förbannad, gläds och får ny energi." "Även jag som ovan poesiläsare kan ta till mig dikterna." "Jag beundrar dig för dina kloka ord, självinsikt och samhällskritik." "Det här är poesi för alla." "Poesi som vill något och står upp." "Marit Olanders skriver tillgängliga texter. Hon förmedlar både kraft, ödmjukhet, sårbarhet och klokskap. Det är sympatiskt." "Marit Olanders har förmågan att lyfta det personliga till en politisk nivå, som jag verkligen uppskattar." "Läs Grogrund. Jag älskar den men jag kan bara läsa några dikter i taget. De berör så mycket. "Ett litet mästerverk." Finns på Bokus och Adlibris , Söderslätts bok & papper i Trelleborg och Rundgång i Malmö. Samt Lycksele bibliotek.