Det är inte
immunglobulinerna
som gör amningen
till vad den kan
vara
inte laktoferrinet
och inte
oligosackariderna.
Det är den
oemotståndliga doften
från Montgomerys
körtlar
i areolans mörka
gård.
Det är läpparnas
möte
med bröstets lena
hud.
Sensationen när
munhålan
fylls med bröst
och varm, söt mjölk
landar lugnt i
magen.
Det är att bli
hållen
mjukt i famnen
Fingertoppslätta
smekningar
över håret
och ryggen
de välbekanta
rörelserna
och hjärtdunken
där innanför den
goda lukten.
Det är den ordlösa
kommunikationen
att längta efter
bröstet
söka det med
läpparna
tungan
händerna
och nå fram till
det,
få det intill sig
gapa, dia, svälja.
Det är den
uppfyllande känslan
av intim kontakt
den gryende
tilliten
till att vara sedd
och förstådd
till att få näring
och beskydd.
Att börja ana
kärlek
utan några
villkor.
© Marit Olanders 2014
Åh, Marit, jag älskar den!
SvaraRaderaRoligt att du tycker det Amanda :) /Marit
SvaraRaderaFantastiskt Marit!
SvaraRaderaTack :)
SvaraRaderaOj vilken fantastisk dikt <3
SvaraRaderaJenny
Åh så vackert!
SvaraRaderaRoligt att ni tycker det! :)
SvaraRaderaÅh vad fint!
SvaraRadera/Loella