Fortsätt till huvudinnehåll

Mitt svarta december

Bild
Av
Hejsan hoppsan fallerallera
När julen kommer ska varenda unge vara glad

Grupper av tomtar marscherar taktfast längs stadens gator
Varje sur min ska suddas bort
med kolven på ett gevär
Så att du kan få ordning på dina känslor
Med ett påklistrat leende och utan framtänder
Sprida julens glada bud
Och dess fascistiska kultur

Som tätkarlar går de vuxna barnen
Varje steg
Ett steg emot dopparedagen
Deras intensiva blickar förmedlar det alla vet
Ingen kommer tillåtas att gå mot strömmen
Ingen kommer tillåtas att skrapa på drömmen

Allt för att bevara decembers stiltje
Allt för att upprätthålla bilden av den i juletid lyckliga familjen

Men jag har ingen Bullerbykänsla
Mitt svarta december
31 minnesdagar
Av förtryckta känslor

Jag tänker tillbaka på mig som barn
Hur jag dukade under för pressen
Kände mig otillräcklig och konstig
När jag inte kunde möta julsångernas förväntningar och samhällsmaskinens tvång
Stryka ett streck över året som gått
Sväva runt i ett månadslångt rus, hög på det blotta faktumet att det faktiskt är jul
Ösa rött grönt guld och glitter över allt som är fel och fult

Klä granen och göra hemgjord kola och knäck
Andas i mina föräldrars tillfälliga vapenvila
Krusade hår, blommiga finkläder, kålrotslåda och karelska piroger
Maten var god men resten var charader
Kanske borde jag ändå ha njutit av det
För sådär gemytligt var det aldrig annars
Men det kändes bara inte rätt

Hejsan hoppsan fallerallera
När julen kommer ska varenda unge vara glad
Det är väl just det
Att glädje till jul är formulerat som ett krav
Varsågoda
Ett hårt paket
Inslaget i det sociala arvets glansigaste papper
Från oss vuxna till er
Världens barn

© Patrik Johansson


Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Av
Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...
2 kommentarer
Läs mer

EXPERTERNA

Av
De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...
2 kommentarer
Läs mer

CLOSING TIME

Av
It’s closing time It’s time to say good-bye  It’s time to close the door and go To go home for good by train and plane Leave the era of my life from when adulthood began ’Til I was reasonably healed and sound Leave the era of my life when she was always there kept scaffolding so I could reconstruct It’s closing time The close of growing strong Scaffold’s resting on the ground and I’ve grown strong enough to greet fragilitiy of spring’s first buds Strong enough to reach out a hand  for those who need  Now it’s time to open new doors in my life It’s time to set in work  all good I earned to further teach what I have learned © Marit Olanders
Skicka en kommentar
Läs mer