VÄGGEN II

fortsättning på Väggen I

Det var oktober,

solskenet hade fått en guldig ton

behängda med bladguld var trädkronorna 

utanför fönstren bakom mig.

Jag stod och blandade färg

till väggen som jag skulle måla.

Jag hällde upp och hällde ihop

mina egna, högst personliga

blandningar.

Jag rörde och såg spiralerna av färg

slingra sig runt varandra 

tills de löstes upp

och allt var blandat.

Jag blandade lövverksdjupgrön

Trädstamslila

Sälturkos

och ugglegrön.

En regnbåge, förstås.

Rosa moln i morgonsol

och ett sagoslott i guld.

Hela syftet med min existens

var att fylla mina motiv

med färg.

Jag tänkte inte, jag märkte inte tiden ens.

Det var jag, väggen, penslarna och färgerna.

Orden, mina trogna följeslagare

låg och vilade någon annanstans.

Vetenskapligheten bytte skift 

med konsten.

Kanske bar jag väggen inom mig.

Bit för bit fylldes den med färg.

De svåraste bitarna sparade jag till sist:

Glansen i djurens ögon och skimret i regnbågen.

Under tiden smög sig orden tillbaka i min hjärna,

ett efter ett

utan att jag märkte det.

Men förändringen i mig märkte jag.

Runt runt varandra

slingrade sig min nyfunna bräcklighet

och min fruktansvärda styrka.

Text: Marit Olanders

Bild: Patrik Johansson och Marit Olanders