Måste motstå
och avstå
för att utstå
och bestå.
Längtan som river i
min kropp
lär jag mig att
stänga av.
Jag ska
förstå utan att bli
förstådd
se utan att ses
ta hänsyn
utan att hänsyn
ges.
Inte vara märkvärdig.
Inte önska uppmärksamhet.
Avstå
Inse det omöjliga
som borde vara självklart.
Kärlekens glöd
lär jag mig trampa
ner
till självföraktets
gråa aska.
Längtan är så stor
att jag måste
avstå
från mig själv.
© Marit Olanders 2013
Kommentarer
Skicka en kommentar