MODERNISMENS SPÄDBARN

Strindberg skrev om att riva hus

För att få in mera luft och ljus

Det gamla samhället skulle bort

Även mänskan skulle bli en ny sort

Utan bidragsberoende och kriminalitet,

Lättja och annan besvärlighet

Det moderna samhället kräver karaktär

Och passar bäst en härdad solitär

Så hände det som aldrig tidigare hänt

De minsta barnen ingick i ett experiment:

I ett slag så underkändes

Nedärvd visdom, allting vändes:

Mödrar och mormödrar förklarades som dumma

Barnuppfostran skulle ske till vetenskapens fromma

Myndiga män gav mammor råd

Kärlek och ömhet fann ingen nåd.

Med förlöjliganden, hot och skam

Nådde de nya råden fram

Rutiner och renlighet!

Och inte minst, regelbundenhet!

Ammar du för ofta är du lat

Amning blir till bara mat

Där ständig närhet förut fanns

Höll Den Goda Modern nu distans

Att hålla spädbarnen på gott humör

Blev på samhällskroppen en tumör

Som måste skäras bort

Och barn i stället hållas kort

Kring barnens sömn spreds ett märkligt rykte

Som kom sig av att någon tyckte

Att samsovning förstärkte barnens närhetstörst

Somna själv i egen säng var budet som kom först!

Pavlovs klockas ringning

Skapade hos hundar en betingning

När hundar hörde klockan ringa

Började saliven rinna

Så man försökte lära spädbarn likadant

Att somna där det mest var vant

Med spjälsäng, tröstnapp och en saga

Kunde väl barnen knappast klaga?

Men barnen ville inte bli moderna

Stenåldern styrde alltjämt deras hjärna

Somna själv var för dem en dödlig fara

Tillsammans med en vuxen ville varje bebis vara

Och sömn är ingen autonom reflex

Det är en hjärnrytm, mycket mer komplex

Ensamsovning går emot våran natur

Tillsammans med sin unge sover alla digivande djur

Barnen grät i sängars ensamhet

Hur det faktiskt kändes blott de själva vet

När gråten till slut tystnade

Och de vuxna lättat lyssnade

Sa de: ”Nu har hon kommit till ro”

Jo det kunde de just tro!

Med fullt av kortisol i sitt blod

De slocknade av rädsla, inte mod

Också mammor hade fullt av stresshormon

Men ledsna mammor mötte bara hån:

”För barnen gör det just detsamma!

Värst av allt är det för mamma!”

Pappor skuffades undan och fick veta

Att de gjorde bäst att lön ihoparbeta

Så mamma, pappa, barn var ensamma på varsitt håll

Åt var och en en färdigskriven roll.

Så hur gick då detta stora experiment?

Har mänskligheten mot det bättre vänt?

Resultatet av försöken, som ni vet

Blev oro, ensamhet och sömnlöshet.

Råden är kvar, men med nya motiv

Barn ska ur vägen för föräldrars egna tid

Föräldrar ser sig inte som så speciella

Barnuppfostran är nu en sak för professionella

Ut med det gamla och in med ljus och luft

Men de minsta barnen fick det riktigt tufft

Några gick över gränsen för vad en mänska tål

Och andra härdades till kyligt stål

Hela generationer går i terapi

För att bota sina kärlekslösa liv

Är priset för vår civilisation

En ständigt växande alienation?

© Marit Olanders, 2013

Källor: Lewis Thomas, Amini Fari & Lannon Richard: A General Theory of Love. New York 2001: Vintage books. McKenna James J: Sleeping with yout Baby. A parent’s guide to cosleeping. Washington DC 2007: Platypus Media. Ohrlander, Kajsa: I barnens och nationens intresse. Socialliberal reformpolitik 1903-1930. Doktorsavhandling. Stockholm 1992: högskolan för lärarutbildning.

EDIT: Denna dikt är publicerad i det rykande färska numret av Det grymma svärdet!