Jag orkar inte gå
mer nu
Det är för mycket
Längtansfullt
sträcker jag upp
armarna mot dig
Bär mig!
Ditt ansikte är
slutet
Du kan gå själv, Marit!
Jag orkar inte.
Jag vill vara nära
Världen är så stor
och ohanterlig.
Försöker igen:
Bär mig!
En omild hand
tar min ena
armen sträcks uppåt,
hela kroppen följer med:
Nu får du GÅ,
Marit!
Jag känner mig
så gränslöst
dum.
*
Jag orkar inte gå
mer nu
Det är för mycket
Längtansfullt
sträcker jag upp
armarna mot dig:
Bär mig!
Du ler mot mig
Böjer dig ner
Lyfter upp mig
Bär mig gungande i
din famn.
Din hals luktar så
gott
och känns så len.
Jag är sedd.
Jag är förstådd.
Du finns för mig.
© Marit Olanders 2013
Kommentarer
Skicka en kommentar