Högt på klippan
på Norges sydpunkt
över den stormande
havsytan
strålar min fyr.
Bortom den:
Tomma havet
ända till Skagen.
I klipporna
uthuggna gångar
svårläkta sår
som är spår
från ockuperande
makt.
Natten kan vara
svart,
dimman tät
bruset högt
och irrvägarna
många, men
”Se barnet,
se dig själv,
se människan!”
lyser ändå fyren
genom vågors brus.
Människovärde
värdighet
ödmjukhet
lyhördhet
glädjefylld
samvaro.
Fyren är mitt värn
mot
verktyg
metoder
tekniker
slentrian
dövöron
egoism
tvång
cynism och
despoti.
Fyren lyser min
rutt
varnar mig för
grund och skär
så jag styr
mitt skepp
i hamn.
© Marit Olanders 2013
Kommentarer
Skicka en kommentar