Vågorna i Brighton
är inte som
därhemma.
Vågorna därhemma
är mina vänner
höga och starka
men vi pratar,
leker
stämmer våra
krafter
mot varandra.
Vågorna i Brighton
ser likadana ut
men när jag dyker
dras jag med
tumlar runt
förlorar all
kontroll.
Småsten rivs upp
från botten
Vågorna går inte
att möta
Inte att behärska.
Ibland är min
längtan
som vågorna i
Brighton.
Tiden och vattnet
drar mig med
bortom all
kontroll.
Jag förlorar
fotfäste
och riktning
småsten piskar
vattendämpat
mot mitt huvud,
dras bort och ner
© Marit Olanders 2013
Kommentarer
Skicka en kommentar