Fortsätt till huvudinnehåll

ATT KOMMUNICERA

Att kommunicera
är att göra något som förenar
kom betyder med
uni betyder en
och cera har att göra
med att göra.

Jag ger uttryck
och får svar
Jag får intryck
och ger svar.

Isoleringen bryts
Jag möter Du
Du möter Jag
i gemensam upplevelse.

*

Innan jag kan prata
eller teckna
eller skriva sms
eller PM

kommunicerar jag.

Redan när jag ser dig
för första gången
kan jag tolka dina uttryck
Jag ser på dina ögon
när du är arg
eller glad
Jag ser på din rygg
när du är ledsen.

När du ler strålar det om dig
och dina ögon är så glada
och jag hinner också se
när du försöker se glad ut
men inte är det.

I din famn
kan jag skruva på mig
och få svar
en smula ändrat läge
och det blir skönare

När min mun och mina händer
söker ditt bröst
hjälper du mig
att hitta det

När oro och ångest hotar
och bröstet inte lindrar
och jag inte kan annat
än att ropa rakt ut

Då håller du mig mot din hals
Med ömma händer om min rygg
Och går och går
vaggande med mig
tills oron ebbar ut
och jag kan bli tyst.

Jag ger uttryck
och får svar
Jag får intryck
och ger svar
i ständigt
förnyad
förening.

*

När mina läppar möter
bröstets hud
och det fyller min mun
och jag diar
då kommer svaret
Mjölken

Nya sugtag
Mera mjölk

När jag inte vill ha mer
blir jag stilla
och får svar
Flödet stillnar

Armarnas mjuka omfamning
Bröstet lustfyllt i min mun
Mjölken som fyller min mage
Oemotståndliga intryck
Jag dåsar
somnar
vaknar till
suger lite
somnar om
tryggt förvissad
om armarna runt mig.

© Marit Olanders 2013


Denna dikt har tidigare publicerats i tre delar. Här kommer hela sammanhängande. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...

EXPERTERNA

De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...

CLOSING TIME

It’s closing time It’s time to say good-bye  It’s time to close the door and go To go home for good by train and plane Leave the era of my life from when adulthood began ’Til I was reasonably healed and sound Leave the era of my life when she was always there kept scaffolding so I could reconstruct It’s closing time The close of growing strong Scaffold’s resting on the ground and I’ve grown strong enough to greet fragilitiy of spring’s first buds Strong enough to reach out a hand  for those who need  Now it’s time to open new doors in my life It’s time to set in work  all good I earned to further teach what I have learned © Marit Olanders