Fortsätt till huvudinnehåll

ROVFÅGELUNGEN

I mitt hjärta
bor en rovfågelunge.
Ful och naken
vaksam och hungrig
sitter den i sitt bo.

Fågeln måste stanna där
i mitt hjärtas valv
bakom lås och bom.
Om den släpps ut
rubbas hela min
världsordning.

Då trasar fågeln sönder
mina lyckliga barndoms
-kulisser

sliter upp
överslätade
konflikter

blottlägger
ömkliga
kapitulationer

äter upp
fotoalbumens
idyll.

Då kommer jag inte längre
att vara
den jag tror mig vara


*

Jag håller mitt eget
nyfödda barn
i mina armar.
Ser in i hennes mörka ögon

Hennes blick
kan smälta mina inre valv
Släppa loss
plågsam längtan
svek, besvikelse
skuld och skam.

Kommer hon för nära
Så nära som jag aldrig tilläts vara
Då kommer fågeln loss
världen så som jag känner den
går under

Jag ser ner på min dotter
i mina armar
lägger henne i vagnen
med napp och gosedjur
drar den fram och tillbaks
på en armlängds avstånd

Då kan rovfågelungen
somna för gott
och min världsbild
kan bestå.


© Marit Olanders 2014

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L...

EXPERTERNA

De sa att jag hade så gott om mjölk så jag behövde inte amma så ofta för det var jobbigt för mig. Var tredje-fjärde timme räckte gott De sa att det var dumt att bära dig så mycket för det var jobbigt för mig. Du fick inte träna ryggen och skulle aldrig lära dig att gå. Ligga på golvet eller åka i vagnen var bättre. De sa att vår anknytning var så stark så jag behövde inte låta dig sova i min säng för det var jobbigt för mig. Du kunde vänjas somna i egen säng och somna om själv De sa att det var farligt att sova tillsammans Jag kunde rulla över dig och döda dig när jag sov. Det var säkrare för dig i egen säng med napp i munnen. De sa att tvåårstrots var helt normalt att jag skulle vara konsekvent och säga nej fast det egentligen inte spelade någon roll för det var jobbigt för mig. Så jag blundade för dina tårar och dövade mina öron för din vilja. De sa att allting var normalt men amnin...

CLOSING TIME

It’s closing time It’s time to say good-bye  It’s time to close the door and go To go home for good by train and plane Leave the era of my life from when adulthood began ’Til I was reasonably healed and sound Leave the era of my life when she was always there kept scaffolding so I could reconstruct It’s closing time The close of growing strong Scaffold’s resting on the ground and I’ve grown strong enough to greet fragilitiy of spring’s first buds Strong enough to reach out a hand  for those who need  Now it’s time to open new doors in my life It’s time to set in work  all good I earned to further teach what I have learned © Marit Olanders