I mitt hjärta
bor en rovfågelunge.
Ful och naken
vaksam och hungrig
sitter den i sitt
bo.
Fågeln måste stanna
där
i mitt hjärtas valv
bakom lås och bom.
Om den släpps ut
rubbas hela min
världsordning.
Då trasar fågeln sönder
mina lyckliga
barndoms
-kulisser
sliter upp
överslätade
konflikter
blottlägger
ömkliga
kapitulationer
äter upp
fotoalbumens
idyll.
Då kommer jag inte
längre
att vara
den jag tror mig
vara
*
Jag håller mitt
eget
nyfödda barn
i mina armar.
Ser in i hennes
mörka ögon
Hennes blick
kan smälta mina
inre valv
Släppa loss
plågsam längtan
svek, besvikelse
skuld och skam.
Kommer hon för nära
Så nära som jag
aldrig tilläts vara
Då kommer fågeln
loss
världen så som jag
känner den
går under
Jag ser ner på min
dotter
i mina armar
lägger henne i
vagnen
med napp och
gosedjur
drar den fram och
tillbaks
på en armlängds
avstånd
Då kan rovfågelungen
somna för gott
och min världsbild
kan bestå.
© Marit Olanders 2014
Kommentarer
Skicka en kommentar