Fortsätt till huvudinnehåll

VEM?

En facebooklänk
med bilder på korkade människor,
enligt rubriken.

En kvinna i en sjukhussäng
med blicken fäst på mobilen
medan en sköterska
håller upp
hennes nyfödda barn
framför henne

Vi ska tycka kvinnan är korkad
som inte tar sitt barn till sig
Sköterskan håller barnet upprätt,
vänt bort från sig
barnet är inlindat i massor med filtar
och liknar mest ett paket
med ansikte

Kanske det är sköterskan som är korkad
som inte tillät mamman
ta emot sitt barn direkt,
naket
innan navelsträngen klipptes av,
hud mot hud
så att de fick en chans att mötas

Kanske är mamman bara följsam
mot vad som förväntas av henne
 som patient
att inte vara påstridig
och låta sjukhuset sköta sitt

Kanske är det inte sköterskan heller
som är korkad
Kanske gör hon
bara sitt jobb

Kanske är det
den som bestämmer rutinerna på sjukhuset
som är korkad
den som bestämde att innan barnen
fick komma till mammorna
skulle de vägas,
badas, kläs på och ges K-vitamin
och lite ersättning, för säkerhets skull

Kanske är det
samhället runt omkring
som är korkat
och i sin patriarkala enfald
producerar och reproducerar
isolering och distans
där mamma och barn
som nyss var oskiljaktiga
efter klippet i navelsträngen
är skilda patientkategorier
i varsin säng, i varsitt rum

Kanske är det
omöjligt att skilja ut en skuld
Kanske är vi alla invävda
i samhällets strukturtapet

Kanske är vi ändå korkade
allihop tillsammans
mammor och pappor,
sköterskor och sjukhuschefer
journalister och Facebookanvändare
som låter systemet fortgå
och väven vävas längre
och fler barn fostras till separation
förklädd till självständighet


© Marit Olanders

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

FEMMINUTERSMETODEN

Det är kväll - jag känner det. Allt är som det ska. Mjuka händer håller mig ljummet vatten omsluter mig. Pappas leende däruppe. Allt är som det ska. Jag torkas, kläs på. Mamma håller mig ömt, Lägger mig vid sitt bröst, Mina läppar möter hennes mjuka hud varm söt mjölk fyller min mun, min mage. Allt är som det ska. Ammandet gör mig dåsig jag glider in i sömn Då händer något. Ett salt finger i min mungipa Skiljer mig från bröstet Jag gapar över luft Lyfts och sänks ner På platt, dött tyg. Jag är ren. Jag är mätt. Jag är klarvaken. Jag är ensam. Allt är tyst. Allt är mörkt Allt är fel, fel, fel. Så jag ropar på dem: Jag är i fara! Rädda mig! Inget händer. Som spöken kretsar oron runt mig. Slukar mig hel. Allt jag kan göra Är att om och om igen ropa så högt jag kan: JAG ÄR I LIVSFARA! RÄDDA MIG! JAG DÖR! Om och om igen för att inte dö. Korta stunder hör jag mammas röst L

Illustreradeliv - vår webshop för prints och böcker

Nu öppnar vi webshopen Illustreradeliv . Där kan man köpa prints av Patrik Johanssons andlöst vackra konstverk, inte minst illustrationerna till boken Brinna i svart, som släpps i dagarna. De flesta bilderna finns i olika storlek, och en del i olika färgsättningar. I webshopen finns också Marit Olanders diktsamlingar Modernismens spädbarn och Grogrund . Välkommen in!

Den tysta revolutionen

 Recension Sidsel Pape (red.) Ammerevolusjonen 1968-1975 Oslo: Fagbokforlaget, 2022 Det skedde en revolution i Norden för ungefär 50 år sedan som kallades den tysta revolutionen.   Den ändrade spädbarnens tillvaro i grunden, och även deras mödrars. Före revolutionen var mödrar och barn slavar i en patriarkal och barnfientlig regim, fysiskt åtskilda i olika rum så snart navelsträngen hade klippts. På BB-avdelningarna satt kvinnorna, gråtiga av baby blues med smärtande, svullna och sprängfyllda bröst, och i barnsalarna låg deras barn och skrek av hunger och ensamhet. Regler, renlighet och rutiner präglade sjukhusen. Var fjärde timme rullades barnen in till mödrarna och då skulle det ammas, vare sig barnen skrek till den grad att de inte kunde greppa bröstvårtan eftersom de höll tungan pressad mot gommen, eller sov så djupt att de inte gick att väcka. Allt skedde i vetenskapens namn och kvinnorna fick stränga order om att fortsätta amma på regelbundna klockslag efter hemgång för annars sk