Stäng av,
släck ner
kommunikationsvägar
inom dig själv.
Stäng av
saknaden
släck ner
hoppet om
den ovillkorliga
tilliten
Den är inte för dig.
Bara när du uppför dig och lyder
får du deras gunst
Stäng av
din förväntan
på skyddande armar
runt din kropp
släck ner
illusionen om
ett yttre härbärge
för dina känslor
att rymmas i
Stäng av
ditt inre kaos!
Släck ner!
Kan inte känna det,
orkar inte bära det
Bara du
kan ha omsorg
för just dig
Stäng av
skammen
när du får skäll
för att du
slåss
och retas
och är allmänt
jobbig
Släck ner
skulden,
släck ner!
Empati
och Hänsyn
är bara tomma
floskler
Inga vägar leder dit
Bäst att inte känna efter
Stäng av
förbindelsen till
dina förmödrars
ursprung
släck ner
bindningen till
kommande
generationer
så kan oförståndet
fortleva
och plågan fortgå
Ensam kommer du
och ensam går du
Stäng av
igenkänning för
utsatthet
och lidande
Släck ner
alla impulser
att hjälpa
och rädda
och skona
någon
som lider
Du är den enda
vars rätt du ska hävda
Tidigare publicerad i diktsamlingen Modernismens spädbarn, Nära förlag.
Kommentarer
Skicka en kommentar