Du reste hem till
Göteborg
Där hade jag ju
aldrig varit
Efter dig lämnade
du en sorg
som jag aldrig
tidigare erfarit
Så intensivt vi
lekte, fast i smyg
En pojke får ju
inte leka med en flicka
Ville inte tvingas
att bli blyg
under vuxnas flin
och blickar
När du for hem till
Göteborg
blev tillvaron så
enahanda trist
Gräsets tomhet
sjunger nu min sorg
Smygande kom insikten
om vad jag mist
Så flyktig är den
goda leken, och så skör
som såpbubblor och
tornseglares flykt
Verkligheten
klampar in och stör
och river ner den
värld som leken byggt
I mitt minne lyser bilden av dig än
Jag blir äldre och
dagarna blir korta
I två veckor hade
jag en lekfull vän
nu är han för
alltid borta
© Marit Olanders
Kommentarer
Skicka en kommentar