Vi skulle lära oss
att återvinna
Vi fick en stor låda
full med tygbitar
Tillsammans
skulle vi göra ett
lapptäcke
Vi skulle se det
sköna
i det andra hade kastat
bort
att det som verkade
värdelöst
kunde få en ny
mening
Fast det var olika
färg
mönster och
material
på tyget
skulle det bli
något nytt där
helheten
var större än
delarna
Tygbitarna hälldes
ut på
ett stort bord
Vi stod runt och
valde
De fina tygbitarna
blev såklart valda
först
Sidentygerna och
Marimekko
Sen försvann de
fin-fula
Retrotygerna i
starka färger
och distinkta
mönster
Kvar till sist
blev,
förstås,
de fula tygerna
med konstiga färger
och ovana mönster
Jag kände igen mig
i tygbitarna
Den välbekanta
bli-över-känslan
Jag tyckte synd
om tygbitarna
Jag vet inte
om vi lärde oss
något särskilt.
© Marit Olanders
Kommentarer
Skicka en kommentar