Tunga
de gungar
ytan slät och len
lyfta
till klyfta
under hals och
nyckelben
dömda
att bli gömda
moral för patriarkat
stressas
och pressas
ihop i apparat
Och där,
på en skärm - - -
deras virrvarr av
gångar
så långa och många
alveolernas vimmel
en inre
stjärnhimmel
De mättar och
gläder, väcker och söver
Mjölken töms av, fylls
på och blir över
När man inget vill
och inget förmår
då finns brösten
där och förstår
De lugnar och
lindrar
dämpar och hindrar
hungern från att
växa sig stor
med makt att ge liv
de ger perspektiv
åt uråldrigt värv att
vara mor
© Marit Olanders
Kommentarer
Skicka en kommentar