Men tack så mycket,
präst
för att du under
julens sköra tid
ritar skammen i min
panna
när du enögt leder
bön
för de stackars föräldrar
vars vuxna barn
inte firar jul med
dem
Och tack så mycket,
doktorn
för att du berättar
att du visste
hur dålig vår
relation var
att det stod
inskrivet
i journalen
Tack doktorn
för att du
anförtror mig
att du saknar min
förälder
Vad ska jag
med den
informationen till?
Och tack du, förälderns
goda vän
som ringer mig om
kvällen
och dumpar din
skuld
i mitt knä
med ditt mjäkande
om äldsta dotterns
plikter
Tack
för att ni påminner
mig om att
föräldramakt
fortfarande härskar
när barnen
har nått
medelåldern
Att föräldrar
alltid
har rätt
gör rätt
och att alla
konflikter
alltid är
barnets fel
Tack som fan
Ni tror ni vet allt
om de försmådda
övergivna
missförstådda
föräldrarna
och den egoistiska
dottern
Men vad vet ni
om elakhet
likgiltighet
och projektioner
Vad vet ni
om hur motivationen
att hjälpa
avtar svek för svek
och år för år
tills ingen alls är
kvar?
Vad vet ni
om hur det är
att hinna fram
till insikt
och sorg
men inte till
ensidig
försoning?
© Marit Olanders
Kommentarer
Skicka en kommentar